Focusing stacking innebär att man plockar ut de skarpaste områdena från flera bilder och sätter ihop till en bild. Detta öppnar nya möjligheter till både makrobilder och landskapsbilder.
Senast uppdaterad 22 januari 2017
En sak som antagligen de flesta fotografarer har irriterat sig över är att man inte kan få allt i bilden skarp. Ofta vill man bara ha en liten del av bilden skarp, men ibland kan till och med den minsta bländare ge för kort skärpedjup. Det sker framför allt vid två tillfällen: När man fotograferar makro, eftersom stor förstoring gör att skärpedjupet blir kortare, samt bilder med vidvinkel då man vill ha både något nära kameran och bakgrunden i fokus. Har man vidvinkelobjektiv kan både förgrund och bakgrund bli tillräckligt skarp om man har förgrunden en bit bort, men är avståndet bara några decimeter bort måste man ta en avvägning av vad man vill ha skarpast.
Länge har fotografer varit tvungna att nöja sig med kort skärpedjup, men den digitala tekniken har sedan många år löst problemet. Focusing stacking går i korthet ut på att man tar flera bilder med skärpan på olika avstånd och sätter sedan i hop dem till en bild genom att datorn väljer ut den bild som är skarpast i varje område.
Bilden består av nio exponeringar tagna med skärpan på tre olika avstånd och tre olika slutartider. Bilderna med samma skärpa har satts ihop med HDR och därefter med focusing stacking.
Under fotografering
En praktisk detalj med focusing stacking är att man kan använda den skarpaste bländaren, det är oftast runt f/8. Är bländaren större använder du en större del av glaset på objektivet, det är mitten som har bäst kvalitet. Använder du en mindre bländare blir det suddigare eftersom ljuset bryts när det kommer in genom en trång bländare.
Ta alltid med lite mer av omgivningen än vad du gör i vanliga fall eftersom det ofta bildas en suddig ram i kanterna som måste klippas bort. Ska man göra focusing stacking bör du använda stativ för att få bilderna att vara så lika varandra som möjligt. Du bör också använda manuella inställningar för att ljuset ska bli så likt som möjligt.
Ska du ta en landskapsbild ställer du upp kameran på stativet och fokuserer på den närmaste delen av motivet som ska vara skarp och tar en bild. Därefter fokuserar du lite längre bort och tar en till, fortsätt med det tills du är färdig med alla delar av bilden som ska vara skarpa. Hur långt avstånd man ska ha mellan bilderna beror på skärpedjupet, jag brukar använda minst sju bilder från 30 centimeter till oändligt med 20 mm objektiv og f/8. På grund av kort skärpedjup kan man bli tvungen att ta betydligt fler bilder när man gör focusing stacking med makrobilder än vid landskapsbilder, över 30 bilder är ingen ovanlighet. Fotograferar man ett djur eller har kort tid mellan vindbyar kan man först chansa på att man kan ha längre avstånd mellan bilderna. Om man sedan har tid kan man göra den samma processen baklänges och försöka få fokuset mellan de tidigare bilderna för att täcka upp eventuella mellanrum.
Makrobilder skiljer sig till viss del från landskapsbilder med focusing stacking. För att få en noggrann fokusering bör man använda en focusing rail (fokuseringsskena). Det korta skärpedjupet ger också problemet att övergången mellan den skarpa och oskarpa delen av motivet blir för kraftig. För att undvika det kan man blända ned till den minsta bländaren när man tar första och sista bilden. Man måste då kompensera med att öka slutartiden motsvarande antal steg.
Makrobilder är mer utsatt för skakningsoskärpa än andra bilder. Samtidigt kan makrobilder kräva längre slutartider på grund av mellanringar. Man bör därför se till så man väntar någon sekund från att man ändrat fokuseringen till att man tar bilden och dessutom använda spegellåsning. Tröttnar man på att använda tid till focusing stacking kan tekniska hjälpmedel spara dig en del tid. Det finns datorprogram som styr kameran, inklusive fokuseringen. Några av dessa kan användas för att få datorn att ta bilderna i en serie åt dig med fokuset på olika avstånd. En annan möjlighet är att använda en focusing rail som kan progammeras att åka framåt av sig själv och dessutom ta bilder.
Framför datorn
Focusing stacking är krävande för datorn. Har du 50 bilder som är 20 miljoner pixlar blir det en miljard pixlar som ska behandlas. För de flesta är det minnet i datorn som blir flaskhalsen. 8 Gb i minne ser jag som ett minium, men även med 16 Gb kommer minneskapaciteten att nå gränsen med många bilder som ska analyseras. Datorn blir tvungen att mellanlagra på hårddisken, något som tar tid. Ska du bli duktig på focusing stacking kan du inte bara ta bildserier ute i fält, du måste också se resultatet efteråt. Därför bör du ha en dator med tillräckligt mycket minne så du ordnar bilderna efteråt, inte bara låter dem ligga.
Bilden består av elva bilder med olika skärpedjup. Det kan se ut som att bilden är tagen i en studio, men det är från en molnig vinterdag i skogen.
Det finns många olika program du kan använda till focusing stacking. Photoshop CS har sedan länge haft en focusing stacking funktion. Andra program är helt dedikerade för focusing stacking, bland annat Combine ZP som är ett gratisprogram. Jag har bara använt Photoshop och Combine ZP, men om du söker på internett hittar du flera olika. Innan du öppnar bilderna i programmet du ska använda måste du göra grundläggande justeringar, till exempel ljus och färger. Du bör inte göra bilderna skarpare eftersom en del program gör det under stacking processen, då är det risk att linjerna som ska göra konturerna skarpare blir skarpare.
Combine ZP
Det finns inte bara ett sätt att beräkna vilka pixlar man ska använda från de olika bilderna. Combine ZP har fördelen att du kan bestämma metod och även köra alla metoder på ett kommando så du kan se på alla bilder och avgöra vilken som blev bäst. Combine ZP har en mycket bra instruktionsbok som inte bara säger vilka funktioner som finns, men också tips om hur du använder dem. Jag ska därför inte gå igenom de olika funktionerna, det är bättre att du läser hjälpavsnittet för att få den mest uppdaterade beskrivningen. Combine ZP kan du lasta ned gratis här.
Photoshop
Med Photoshop CS och CC kan man genomföra focusing stacking med några enkla steg, men det kan ta lång tid. Delar av processen är det samma varje gång, man kan därför sätta upp en action som gör några steg automatiskt utan att ta paus.
Det första du måste göra är att lägga bilderna så varje bild skapar ett lager i den samma bilden. Använder du Lightroom markerar du alla bilderna och högerklickar, Edit in -> Open as layers in Photoshop.
Välj alla lager (Ctr + Alt + A).
Även om kameran har stått på ett stabilt stativ har det skett små ändringar från bild till bild på grund av att fokuseringen har ändrats. Därför måste du se till så bilderna förskjuts rätt: Edit -> Align. I rutan som kommer upp trycker du ”Auto align”.
Därefter är det dags att analysera vilka lager som är skarpast i olika delar. Det gör du med Edit -> Auto-Blend layers. Haka i Stack Images och Seamless Tones and colours.
När detta är färdigt kan du se i lagerpaletten att varje lager har fått en mask. Det händer att Photoshop gör misstag under focusing stacking-processen och låter någon del av bilden vara oskarp, trots att det fanns en skarp bild i det området. Du kan nu använda maskerna till att rätta till detta genom att måla över maskerna med svart eller vitt. Har du några få bilder är detta överkomligt, men med ett stort antal bilder med kort skärpedjup blir det tidskrävande.
Du kan nu slå ihop alla lager genom att markera alla lager och slå i hop dem (Ctrl + E).
Till slut beskär du bilden för att få bort defekter i kanten av bilden.
Med en vanlig dator som är anpassad för vanligt kontorsarbete är det ingen ovanlighet att det tar över en halv timme från att du öppnat alla bilder till att bilden är beskuren om du har många bilder.
Har du kommentarer eller frågor? Är det någon information du saknar? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se.
Alla kampanjer på ett ställe
Här hittar du Outnorths kampanjer och tillfälliga erbjudanden. Håll koll här så att du aldrig missar våra bästa priser på skandinavisk outdoor.