Var ska skärpan vara i bilden?


Alla som har fotograferat med kort skärpedjup, har någon gång funderat på var skärpan ska vara. I en del tillfällen är det lätt att ge ett svar, andra gånger kan man som nybörjare (jag gjorde i alla fall det i början) fundera mycket på vad som gjorde att skärpan i en bild upplevs på rätt ställe, men inte på en annan, utan att komma fram till ett bra svar.

För att reda ut var skärpan borde vara måste vi börja med hur skärpedjup och placering av skärpa egentligen påverkar hur vi uppfattar bilden. Vår uppmärksamhet dras till den delen av bilden som är skarp, vi ser bort från andra delar av bilden. Om du till exempel tar en bild av en skarp blomma med en suddig människa i bakgrunden kommer tittaren snabbt lägga märke till blomman om den är skarp, men personen ser vi bort ifrån. Det beror både på att vi undermedvetet ser på det skarpa, men också på grund av att vi uppfattar det som att  fotografen hade som mål att vi ska ha fokus på blomman när vi tittar på bilden. Man kan ofta se den oskarpa delen av bilden som en ram runt en tavla. En tavla behöver något som ramar in den och framhäver den, men ramen ska inte dra till sig uppmärksamhet.

Barr

Varför passar det att skärpan är där den är och inte längre bort eller närmare?

Fotograferar man människor och djur är svaret oftast enkelt på var fokuset ska vara. Om det inte är foten eller något annat som man fotograferar, med resten av kroppen som ”ram”, ska fokuset ligga på ögonen. Bara en liten miss på detta gör att bilden upplevs som suddig. Insektsbilder ska oftast ha fokus på facettögonen, men med kort skärpedjup kan man bara fokusera på antennerna eller käkarna eftersom ögonen då kommer så långt från fokus att det inte tolkas som att man missade fokus. Det är då spetsen av käkarna som ska vara skarpa, man ska inte ha fokus så långt bak att det verkar som att man missat fokuset på ögonen. Vilket öga ska fokuset ligga på? Svaret är oftast det närmsta ögat, det är det man ser först och mest av. Vid spindelfotografering kan man som regel göra undantag från detta eftersom de har många ögon.

Blommor kan vara knepiga att fotografera med tanke på var man ska lägga skärpan. Är skärpedjupet tillräckligt stort för att hela blomman ska bli skarp blir det lätt, men det är inte alltid tillfället. Är hela blomman motivet, men du kan inte få hela blomman skarp ska skärpan ligga i mitten, eller lite närmare kameran än mitten på grund av att skärpedjupet är längre framför skärpans mittpunkt än bakom. Ett annat alternativ är att fokusera på en liten detalj, till exempel spetsen av ett kronblad.

Fotograferar man trädstammar, grässtrån, många blommor eller liknande är ofta alla trädstammar, grässtrån och blommor en del av motivet, samtidigt som det är en del av ”ramen”. Det som gör bilden bra kan vara enformigheten, att det är många lika former och färger som upprepas, det är då det är som svårast att avgöra var skärpan ska ligga. Det enkla svaret är: Där det känns mest naturligt. Kommer den som ser bilden få en upplevelse av att det var väl genomtänkt att lägga skärpeplanet där du la det? Var är det naturligt? Det är sällan naturligt utanför det gyllene snittet, då upplevs det ofta som att skärpan kommer för långt ut. Det får absolut inte vara så långt ut så att det som är skarpt delvis hamnar utanför bilden.

Känns det fortfarande förvirrande? Ta det lugnt, med tiden kommer du få en känsla för detta och behöver inte tänka så mycket på det. Det finns också möjlighet att till viss del ordna detta efteråt. Genom att bara göra en liten del av bilden skarpare med high-passfilter och kanske göra andra delar suddigare kan man bättra på slutresultatet, men det bästa är om det blir bra när du tar bilden.