Köpa kamera 5: Slutartid, bracketing och HDR


Att styra hur mycket ljus som når kamerans sensor är viktigt, det är trots allt ljuset som gör bilden.

Slutartid

De flesta systemkameror har snabbaste slutartid på 1/4000 s eller 1/8000 s. Bägge är mycket snabba och detta borde absolut inte vara utslagsgivande för vilken kamera man väljer. Det är ytterst sällan man har användning för snabbare slutartid än 1/4000 s för att motivet ska vara skarpt. En naturfotograf använder framför allt så korta slutartider när man fotograferar fåglar som flyger snabbt och man vill frysa vingarnas rörelse. 0,6 % av bilderna jag tar är ändå bilder med slutartid kortare än 1/4000. Orsaken till det är att det kan vara varierade ljusförhållanden. Fotograferar jag fåglar som flyger använder jag bländerprioritet. Om jag bestämt mig för att fotografera med kort slutartid ställer jag in en stor bländaröppning och högt ISO för att kanske få 1/2000 s slutartid, men om solen var bakom moln när jag testade exponeringen eller fågeln får en ljusare bakgrund kommer slutartiden bli kortare. Jag ser en slutartid snabbare än 1/4000 s som ett pluss när jag köper kamera, men det är ingen viktig funktion.

Tärnor

Vill man att fåglar som flyger snabbt ska bli skarpa på bilden måste man ha kort slutartid.

På den andra sidan av exponeringsskalan hittar man bulbexponering. Det är något som alla systemkameror har. Det innebärer att exponeringen fortsätter så länge avtryckaren är nedtryckt. Ska du använda bulbexponering måste du ha en trådutlösare eller fjärrkontroll för att kameran inte ska röra sig när du håller ned avtryckaren. Det blir då batterikapaciteten som sätter begränsningar på hur lång slutartid man kan ha, detta är mycket viktigt när man tar nattbilder.

Bracketing och exponeringskompensation

Bracketing innebär att man tar flera bilder med olik exponering. Med en analog kamera används bracketing framför allt när man är osäker på vilken exponering man ska välja. Genom att ta en bild den slutartud man tror var bäst, en ljusare och en mörkare är man säkrare på att det blir en bra bild. Med digitalkameror där man ser resultatet på skärmen direkt är det istället användbart och man till exempel ska göra bilder med HDR-teknik. Alla systemkameror har en automatisk bracketingfunktion. De flesta kameror kan ta tre bilder i en serie med olika exponeringstider utan att man behöver göra något annat än att trycka på avtryckaren mellan bilderna. En del kameror, framför allt de dyrare, kan ta fem bilder utan att man gör något annat än att trycka på avtryckaren. I stort sett räcker det med tre bilder, behöver man fler kan man ändra på inställningarna mellan exponeringarna. Fem bilder i serie i stället för tre är därför inget jag värdesätter högt när jag köper kamera.

HDR

High Dynamic Range (HDR) innebär att man tar flera exponeringar med olik slutartid som sätts i hop till en bild. HDR öppnar stora möjligheter för en naturfotograf eftersom delar av en bild kan vara för ljus samtidigt som en annan del blir för mörk. Ett klassiskt exempel på det är himmel i landskapsbilder som ofta blir för ljus om marken är lagom exponerad. Det är möjligt att ta flera olika exponeringar och sätta i hop dem i datorn, men det är mer praktiskt om man har en färdig bild som man för över till datorn. En inbygd HDR funktion kan därför spara en del tid. Samtidigt är det viktigt att du har med dig tillräckligt med information från exponeringarna för att göra allt du vill göra. Har du separata råfiler kan du vara säker på att inget har gått förlorat, men det är ingen självklarhet att råfilerna sparas om du använder HDR funktionen i kameran.