Exponeringskompensation


Automatiken som styr hur ljusa bilderna blir är praktisk, men man kan inte okritiskt lita på kameran. Därför måste man ibland ställa in exponeringskompensation för att få lagom exponerade bilder. 

Jag har i tidigare artiklar skrivit om hur slutartid, bländare och ljuskänslighet påverkar dina bilder. Det kan vara omständligt att hela tiden balansera detta manuellt, därför finns det både helautomatiskt och halvautomatiskt läge. Det helautomatiska innebär att du varken behöver tänka på bländare eller slutare, bilderna blir i stort sett bra exponerade. Halvautomatiskt läge kan antingen vara bländar- eller slutarprioriterat. Förstnämnda innebär att du väljer bländaren, kameran väljer slutartiden. Slutarprioriterat är tvärtom. Detta gör att du kan välja den bländare eller slutartid som passar dig, utan att behöva tänka på den andra delen av ekvationen, det sköter kamerans ljusmätare.

Exponeringskompensation

Det mörka vattnet kan lura ljusmätaren att det är mindre ljus än vad det är. Jag var därför tvungen ställa in något steg minus i exponeringskompensation.

Kameran är inställd på att bilderna ska få en bestämd ljushet, men det är inte alltid du är enig i det, då måste du ställa in exponeringskompensation. Det innebär att du ställer in kameran på att den ska ta ljusare eller mörkare bilder än vad ljusmätaren tror är det bästa.

Exempel på tillfällen då du ofta måste använda exponeringskompensation är när du fotograferar i landskap med snö. Den vita snön lurar kameran att det är ljusare än vad det är, därmed blir snön ofta för mörk om du använder automatiken okritiskt. Du måste därför ställa kameran på något steg plus.

Fotograferar du solnedgången eller soluppgången får du motsatt effekt. Den ljusa himlen gör att marken ofta blir alltför mörk. Ofta måste man använda HDR, exposure blending eller graderade gråfilter för att få allt lagom exponerat, men om man ska få allt så lagom som möjligt utan detta måste man ofta ta bilder som är lite ljusare än vad kameran tror är lagom.