Framme på Färöarna

Färöarna är inte stort. Det gäller inte minst Sandur.

Vi ankom Sandi på Sandøy vid middagstid. Middagtid på Tumler numera är inte långt från vad en extremt morgontidig person ser som läggtid.

Det finns en hamn i Sandi, men utan en gästhamnsguide är det svårt att veta om den har gästplatser. Jag har gästhamnsguide för hela europeiska atlantkusten, utom Färöarnna och Norge. Vi försökte använda Google, men hittade inget om hamnen. Vi ankrade utanför.

Nästa dag skulle vinden vrida in mot viken. Vi var skeptiska till att lämna båten för ankar när vi gav oss ut på tur.

Sandur har en egen turistinformation, även om ön, som är en egen kommun, bara har 500 invånare. Vi ringde dem.

En telefonsvarare svarade något på färöiska som jag inte förstod något av.

Vandring

Vandring i kargt landskap.

Varför på färöiska? Det är i stort sett bara de som bor på Färöarna som kan språket och de behöver nog inte turistinformation.

Till slut gick telefonsbararen över till engelska och förklarade att telefontiden var lite senare. Vi väntade och ringde igen under ordinarie telefontid.
Samma telefonsvarare.

Hur länge skulle vi vänta på att de kanske svarar. Det finns nog turistinformationer som har betydligt fler samtal och de är nogrannare med att bemanna under telefontiden.
Vi gjorde något Thomas ofta gjort när han behövt information på små orter. Vi ringde till mataffären, de kanske visste vem vi skulle ringa.

De svarade. Thomas försökte förklara vad han ville på engelska. Det gick inget vidare.
”Er det bedre med norsk?” frågade han.

Det var inget problem. Alla på Färöarna kan danska. Fördelen med Färöingarna är att de inte har en potatis i munnen när de pratar och har fler ord som påminner om norska. Många äldre män har jobbat i Norge och det var inte länge sedan norsk radio var den enda radion de kunde få in. När de pratar danska låter det mer som en norsk dialekt än danska.
Hon i affären sa att kommunen borde kunna hjälpa oss. Att vi inte tänkt på det.

Kommunens centralbordet kopplade vidare till någon som inte svarade. Vi valde att åka in till hamnen och se om vi kunde ta reda på något.

En man kom ned i hamnen samtidigt som vi kom in i hamnbassängen. Han visade var det var en ledig plats bland alla små fiskebåtar.

Han sa att han sett oss ligga för ankar utanför hamnen. Vi misstänkte han kom ned bara för att prata med oss. Han åkte när vi pratat färdigt.

Det visade sig att även om det inte var en gästhamn så hade kommunen ordnat med duschar, toaletter, tvättmaskin och kök vid hamnen där det också var en gräsfläck som fungerade som gratis campingplats om någon hade vägen förbi med husvagn.

Studenter i Norge har tentor två gånger per år, före sommaren och julen. Det är en stressig period bland studenterna på norska universitet. Håkon har i år valt att lämna stressen bland sina medstudenter för att leva seglarliv istället.

För att få lite er lugn från mig och Thomas gick han till huset med kök för att plugga. Det visade sig vara ett dåligt beslut. Varje förmiddag dricker pensionärerna kaffe och äter kakor där. Kommunen betalar.

Han fick veta mycket om Färöarna. Alla visste redan allt om oss. Även att vi ringt både kommunen och mataffären för att få veta om det var gästhamn. Sandur är en liten plats.

Fiskebåtar

Fiskehamn med många gamla fiskebåtar.

Utsikt

Utsikt från en av Sandurs klippor.

Utsikt

Utsikt mot havet.

Klippor

Vi kom till det Färöingarna kallar för en platt ö.

Vandrare

Utsikt ut mot havet.

Vågor

Vågor mot kusten.

Fjällabb

En av slättens invånare.

Ejder

En av hamnens invånare.

 

Gillar du sidan? Gilla den också på Facebook eller anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få uppdateringer.

Har du kommentarer? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se eller skriv i kommentarfältet under.

 

Kategori: Blogginlägg, Segeltur.