Vandringsstav


En vandringsstav kan underlätta när du går i svår terräng, specielt med tung packning. En ordentlig vandringsstav av trä är därför en naturlig del av utrustningen när jag går på längre turer.

Jag anser att en vandringsstav är en viktig del av säkerhetsutrustningen på grund av att den kan avvärja  skador då man förlorar balansen. Går man i bra terräng, till exempel håller sig på stigar eller går med lätt packning är behovet för vandringsstav liten. Det är framför allt när man ska genom blockterräng och över bäckar med tung packning den kommer till sin fulla rätt. När benen håller på att svepas undan av stora vattenmängder eller man tar långa steg från sten till sten för att undvika att få vatten in i skorna är det praktiskt att alltid kunna ha två kontaktpunkter med marken.

Det är inte bara akuta fallskador en vandringsstav kan förebygga, den kan också förebygga förslitningsskador genom att avlasta kroppen. Genom att en del av kroppens och ryggsäckens vikt läggs på vandringsstaven genom armen istället för ryggen och knäna sparar man delar av kroppen som är utsatta för slitage. Detta märks tydligast om man ska ned från en liten avsats som är knähög. Utan vandringsstav måste man helt stanna upp och försiktigt sänka ned kroppen om man har tung packning, med en ordentlig vandringsstav kan man, utan att stanna upp, sätta ned vandringsstaven först och lägga större delen av kroppens och ryggsäckens vikt på den samtidigt som man tar ned en fot.

Vandring med vandringsstavTraditionelt har man vandrat med en vandringsstav av trä, men nya material och gångstilar har gjort att det blivit vanligare att gå med två teleskopiska stavar av metall eller kolfiber. Jag använder alltid trästav, det beror framför allt på att jag litar mer på att jag kan lägga all min vikt på en ordentlig trästav än på en teleskopisk aluminiumstav. Dessutom blir det en mer traditionel känsla när man går, inte ”nu ska jag gå snabbt över fjället”. Jag vet inte om det är så man går med gåstavar, men i reklamen för vandringsstavar får man intrycket att med två stavar ska man gå raskt och effektivt.

En del lägger stor ära i att ha en stav med ett fint utseende, de behandler den som om det var den dyraste delen av utrustningen. Om du söker efter tips om hur man ska göra en vandringsstav får du många diskusioner om träslag, när den ska hämtas in från skogen, om den ska barkas, hur den ska torkas. Personligen har jag en helt annan inställning till mina stavar. Generelt tycker jag inte om slit-och-släng-mentalitet, men här gör jag ett undantag, ofta låter jag staven bli kvar i naturen när jag närmar mig tågstationen vid vandringens slut för att slippa bära med mig den på tåget.

Vandringsstaven bör gå upp till axlarna, då är den tillräckligt lång när man står på en sten och ska ta ett kliv ned. Den bör inte vara för tung, men samtidigt tillräckligt tjock för att inte böjas när man belastar den. Vilket träslag man ska använda till vandringsstaven diskuteras i dety oändliga på olika forum. Personligen använder jag oftast björk, men det beror på att det är det träslag jag lättast får tag på där jag bor. Jag gör alltid enkla vandringsstavar utan något extra pynt. Jag sågar till en lagom tjock och rak stam till axellängd och tar bort kvistar, mer avancerat behöver det inte vara. Under vandringen kommer handtaget att slipas av att du går med den i handen och spetsen kommer nötas ned.