Genom snö och över sten

Vandringen vidare i Jotunheimen gick långsamt. Det blev allt mer snö och blockmarken var svår att ta sig genom. Brist på mat gjorde att jag var tvungen att nå fram till mitt mål på en dag. 

Det kom en del snö när jag gick vidare norrut mot Olavsbu. Tanken var att det skulle vara en lugn dag, men det blev den mest krävande dagen dittills på turen.

8,5 kilometer skulle jag gå, det tog tio timmar. Snö och blockmark. Brant upp och brant ned. Det var lättast att ta sig fram i sjöarnas strandkanter, där var det ofta mindre snö. Startade med pannlampa, slutade när jag började tänka på att börja använda pannlampa. Någon gång i bland var det så mycket snö att lättast sättet att ta sig fram var att fördela trycket mot snön genom att krypa. Vandringsstaven var nödvändig för att fördela vikten på en större yta.

Fokuset låg på att komma fram till Olavsbu, maten började ta slut. Skulle jag inte nå fram till målet mot slutet av dagen betydde det att jag varken skulle få middag eller frukost. Det gjorde att jag inte tänkte på vad som skulle ske om snöfallet fortsatte några dagar till.

Konstigt nog kändes det bra i knäna, det visade kanske att det var rätt beslut att fortsätta. Eller betydde det att jag bara tänkte på andra saker?

Snö

Det kom en del snö på väg in mot Olavsbu.

Posted in Långa turer.