Inblåst bland bergen

Norge är känt för sina branta berg som går ned i havet. De kan vara nyttiga när ovädret drar in mot kusten.

Det skulle bli hårt väder. Jag hittade en vik med branta bergssidor mot vinden. För säkerhetsskull hade jag också i extrankaret. Nu fick oädret komma, jag låg trygt.

Jag vaknade nästa morgon i lugn vind. Utanför viken kunde jag skymta vilda vågor som drog fram på fjorden. Jag hade hittat en perfekt vik mot vindar från väster. Ett meddelande från Thomas kom fram under en av många korta perioder med täckning. Han satt i en hamn där vågorna slog över piren.

Berg

Jag räknade med att berget där borta skulle ge skydd kot vinden.

Jag stannade ombord till det enligt väderleksrapporten skulle lugna ned sig. Jeg ville vara beredd om vinden ändrade riktning och kom in i viken. Bergssidorna riskerade i så fall att inte längre ge lä, men fungera som en tratt.

På eftermiddagen var det dags att hitta på något mer än det man kan göra i en båt. Jag drog på mig våtdräkt, simfötter och cyklop och simmade till klipporna i närheten. Jeg hoppades bland annat på att få syn på den blå fisken som varit nyfiken på ankarkättingen kvällen innan.

Det blev en kort snorkeltur. Cyklopet läckte som ett såll. Kanske inte så konstigt, det var några år gammalt sist jag använde det sist, det var för tio år sedan. Jag hade dessutom mindre skägg då.

När jag fick täckning sökte jag på ”skägg läckande cyklop”. Nästa gång får skägget vaselinbehandling innan jag hoppar i. Kanske hjälper det.

Annars rakar jag mig som den berömda norska författaren Henrik Ibsem. Om inte det hjälper blir det nytt cyklop.

Vågor

I fjärran kunde jag se stora vågor.

 

Gillar du sidan? Gilla den också på Facebook eller anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få uppdateringer.

Har du kommentarer? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se eller skriv i kommentarfältet under.

 

 

Kategori: Segeltur.