Kamerastativ


Stativet är en viktig del av fotografens utrustning, inte minst naturfotografens.   

Senast uppdaterad 15 september 2020

Näst efter kamera, objektiv, väska  och minneskort är stativ det första många naturfotografer köper. Det är ett måste för att inte begränsas av att lägga kameran på stenar eller ryggsäck när man har långa slutartider. Huvudregel för hur långa slutartider du kan använda kan du läsa i Hur lång slutartid kan man använda?.

Det är ett stort utbud av kamerastativ i internetbutiker i dag och det kan kännas svårt att välja stativ. Däremot har de flesta fysiska fotobutiker dåligt utbud av kamerastativ på lager som är ägnade för naturfoto, vilket är synd med tanke på att man gärna vill se stativet innan man köper det. Här kommer några tips på vad man ska se efter när man ska köpa ett kamerastativ till naturfotografering. Du kommer upptäcka att det överväldigande utbudet raskt krymper om man har en del krav.

Material

Aluminium är det vanligaste materialet att bygga kamerastativ av. Detta är hållbart, inte alltför tungt och billigt. Man kan hitta billiga kamerastativ som till stor del är byggda i plast, men på grund av dålig hållbarhet rekommenderar jag inte dessa. Det finns också kamerastativ av trä och kolfiber som är lätta, hållbara och tar upp vibrationer bättre än metall. Nackdelen är priset, framför allt för kolfiberstativ.

Höstfotografering med stativVikt

Det första du bör tänka på när du köper ett nytt kamerastativ är vilken vikt du vill ha. Även om tyngre fotoutrustningen generellt är desto bättre, så är nog stativ ensamt om att det är just tyngden som ger fördelen. Stativ är nog också enda prylen i min friluftsutrustning där jag har sett till att vikten är hög.

Ett lätt stativ känns vingligt när man sätter på tung fotoutrustning. Dessutom riskerar det att ge betydligt större vibrationer. Har man ett lätt stativ och det blåser en del kan det ofta vara lika bra att hålla kameran i handen som att använda stativet. Man måste göra en avvägning av hur tungt stativ man kan tänka sig att ta med på turer, även om det är en stor fördel med tunga stativ. Om du ägnar dig åt friluftsliv där du bär allt du behöver för en vecka på ryggen har du helt andra prioriteringar än om du bara korta fototurer och har med dig dagsturpackning.

En generell tumregel är att ett kamerastativ av aluminium ska vara 1,5 gånger tyngre än kamerautrustningen, men med ett kolfiberstativ kan du klara dig på ett stativ som är lika tung som fotoutrustningen. Om du i stort sett använder kamera, objektiv och tillbehör som väger 1,5 kg, betyder det att du behöver ett kamerastativ med huvud som väger minst 1,5 kg om du köper karbon, eller 2,25 kg om du köper aluminium.

Antal sektioner

De flesta kamerastativ har tre ben där varje ben består av 3-5 sektioner som kan fällas ihop. Fördelen med många sektioner är att stativet blir litet när det slås ihop, nackdelen är att det blir mer arbete att fälla det ut i full längd. Man förlorar också stabilitet, men köper du ett stativ med bra kvalitet har det inte så stor betydelse.

Vill du få plats til stativet inne i dagstursäcken kan det vara bra med ett stativ som är under 60 cm sammanslaget. Kom i håg att räkna med höjden på huvudet i tillägg. Jag föredrar kamerastativ med 3-4 sektioner. Med fem sektioner tycker jag att det blir för mycket jobb att få upp det i full höjd och fälla det ned igen.

Stativets höjd

Är man en naturfotograf är det ett måste att man kan fälla stativet nästan helt ned till marken. Detta gäller framför allt för den som är intresserad av makrofotografering, men också landskapsfotografer kan ibland behöva fälla stativet långt ned för att få med något i förgrunden.

Om inte stativbenen kan fällas ned i spagat finns det ibland andra lösningar på detta. På en del stativ kan man fästa kameran upp och ned under stativet för att få ned det mot marken. Detta är bökigt, så man drar sig från att göra det. En annan lösning är att man har en mittstång som man kan fälla ut och vinklas ned så den når till marken.

Det är bäst om stativet kan användas som normalt också nere på marken. Det blir mer stabilt och enklare att använda. Jag vill helst ha stativ som går ned till 10 cm över marken (utan huvud) genom att man fäller ut det i spagat. Det exkluderar alla stativ som har en mittstång som har stabiliserande metallstänger ut till alla ben.

Många tänker mycket på att stativet ska kunna nå ända upp till ögonhöjd så man slipper böja sig när man fotograferar. Naturfotografer vill sällan få stativet upp i full höjd, det blir oftare tråkigare bilder då. Man vill hellre komma ned för att få med förgrunden eller fotografera makro. Dessutom blir det mer vibrationer när alla stativbenen är helt utfällda. Jag ser därför inte så mycket på maxhöjd, men vill ha ett stativ som kan få upp till minst 120 cm utan mittstång.

Vinterfotografering med stativ

Mittstång

De flesta kamerastativ sälgs med en mittstång som kan öka maximumhöjden på stativet när det behövs. Jag anser att stabiliteten på mittstången är så dålig att man helst borde köpa ett kamerastativ utan mittstång. På en del kamerastativ kan man ta bort delar av mittstången om man inte har användning för den. Under mittstången eller stativplattan är det praktiskt med en krok som man kan häng något tungt i, till exempel kameraväska, för att göra stativet stadigare.

Andra detaljer på stativet

Många naturfotografer anser att man borde ha spikfötter på stativet, en del kamerastativ har därför gummifötter som man kan skruva bort så att spikar kommer fram. Jag anser att man inte har användning för det om underlaget är plant eller med struktur. Om du ofta fotograferar på is som lutar så blir det något annat, till exempel på glaciärer.

En del anser att man behöver snöskor på stativet om man fotar på snö. Jag är oftare på fjället där det är mer hårdpackad snö än i skogen och använder inte detta. Det kan vara praktiskt någon gång ibland, men i stort sett är det bara att fälla ut benen längre. Till en del stativ kan man köpa spikar eller snöskor som extrautrustning.

Ibland när man fotograferar under en tur går man runt och håller en del i stativet. Stativ av metall leder värmen alltför lätt från handen, även om man har tjocka vantar på sig. Därför har en del stativ neopren på benen som man kan hålla i. Detta gör stor skillnad för värmen på händerna. Om det inte finns på stativet är det lätt att göra det själv med tejp och rörisolering som man hittar där man köpa byggmaterial.

En del stativ har vattenpass. Det är praktiskt om man inte har en kamera med inbyggt vattenpass, till exempel Canon 7D eller stativhuvud med vattenpass. Nyttan av vattenpass på stativet är begränsat på grund av att stativhuvudet kan vara snett. Du har störst nytta av vattenpasset när du ska panorera eller snabbt vill se om stativet står rakt. Det kan vara förvånansvärt lätt att missa när stativet står på ojämnt underlag med korta ben och du står över stativet. Ett stativ som välter kan bli dyrt…

Stativhuvud

Det är framför allt två typer av stativhuvuden som man kan välja på: kulhuvud och videohuvud. Videohuvud er först och främst, som namnet visar, tänkt till filmning. De har en spak som man styr kameran med. När man hittat rätt vinkel vrider man spaken för att låsa kameran i rätt läge. Ett annat reglage används för att ställe in hur trögt det ska vara vid panorering. En fördel med videohuvud är att det är lätt att panorera.

Kulhuvudet består i en kulled som kameran sitter på. Kulhuvuden har ett eller flera rattar som man kan vrida på. Är det en ratt använder man den för att låsa kulan i rätt position. Vad de andra används till varierar, men ett vanligt användningsområden är att möjliggöra och bestämma friktionen vid panorering av hela kulhuvudet.  Ett annan vanlig funktion är att de kan bestämma friktionen i kulan. Genom att vrida åt den lagom mycket kan man se till så att man lätt kan röra kameran, men samtidigt är det möjligt att bara släppa kameran utan att låsa den när man hittat rätt vinkel. Problemet med kulled är att de är svårare att använda på högkant, men det kan lösas med en L-platta som fästes på kameran. Då kan man lätt fästa kameran på högkant på huvudet.

StativEn viktig egenskap med kulhuvuden är storleken på kulan. Ju större kulan är, desto lättare är det att finjustera kamerapositionen och det blir mer stabilt. Jag rekommenderar en kula på minst 40 mm, i alla fall om du använder objektiv som har en brännvidd på 300 mm eller mer.

Om man ofta panorerar med stativet borda man hitta en kulhuvud som har panorering över kulan, då slipper man problem när stativet inte står rakt. Det är också en fördel med vattenpass över kulan så att man ser om kameran är horisontal eller inte, oberoende av hur stativbenen och huvudet står. Precis som med själva stativbenen är det viktigt att man dimensionerar stativhuvudet efter tyngden på kamerautrustningen, eller ännu hellre överdimensionerar. Lätta, billiga stativ och stativhuvuden gör både att det blir vingligt och förstör känslan vid fotograferingen.

Snabbplatta till stativhuvud

Till de flesta stativhuvuden använder man en snabbplatta. Det betyder att man har en del som hela tiden sitter fast på kameran stativgänga och som man snabbt kan fästa på stativet. Stativhuvuden utan snabbplatta tar längre tid att använda eftersom man måste skruva fast kameran varje gång man ska använda stativet. Snabbplattan följer med stativhuvudet, men det är ofta möjligt att köpa separat om man vill ha en annan typ.

Om du har objektiv med stativfäste, fokuseringsskena eller monterar blixtar på stativ är det praktiskt att ha flera snabbfästen så man slipper skruva på och av när man byter utrustning. Hur många du behöver beror på hur ofta du byter utrustning som du använder när du är ute och fotograferar. Några snabbplattor passar stativhuvuden från olika företag, men inte alla, så undersök kompatibiliteten innan du köper från ett annat märke än huvududet.

Stativhuvudet har en låsmekanism för att hålla snabbplattan på plats, antingen en skruv eller en snabbutlösararm. Med snabbutlösararmen är det viktigt att plattan som sitter på kameran passar exakt till snabbplattan så att det inte blir slingring mellan den och snabbplattan. Det är lättare att få den helt fast med en skruv, men det går snabbare med utlösararm. En del märken gör modellspecifika plattor som sitter som stöpt, men då behöver du en till varje kamera/objektiv.

För att kameran inte ska skruvas upp när du fotograferar på högkant och metallen i snabbplattan inte ska förstöra kameran är det ofta gummi på snabbplattan. En del har kork i stället, men speciellt när den blir gammal är det stor risk för att den inte håller fast kameran ordentligt. Man måste då skruva åt alltför hårt för att kunna fotografera på högkant.

 

Har du kommentarer? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se eller skriv i kommentarfältet under.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *