Kuling i hamnen

Ligger man med sidan mot en brygga är det bra att se på väderleksrapporten. Blir det hårt väder in mot bryggan kan man få problem. Hade jag inte vetat det när jag kom till Trondheim så hade jag i alla fall kännt till det nu.

Jag lämnade Tautra i god sydlig bris. Gästhamnen vid Skansen i Trondheim byggs om, det gör att man nu bara har en flytbrygga som man förtöjer längs med mot väster. Man måste därför se på väderleksrapporten för att se om det blir hårda vindar från väst.

Det skulle bli västliga vindar, men inget att oroa sig för, även på mer utsatta platser runt Trondheim. Jag förtöjde därför vid bryggan och anade fred och ingen fara.

Soluppgång

Soluppgång på väg till Trondheim.

Efter några timmar blåste det upp. Jag hängde ut fler fendrar. Det borde snart sluta, tänkte jag.

Det var inte på väg att sluta.

Det hade inte börjat.

Jag kollade väderleksrapporten igen. Yr var fortfarandr inställt på Tautra. 14 meter per sekund några timmar till. Därefter skulle det plötaligt bli nästan vindstilla.

Hur kunde jag missa det?

Jag kollade Munkholmen som är en liten ö precis norr om hamnen. 6 meter per sekund. Det var vad jag sett tidigare.

Jag började inse att vindbyn som skulle komma till Tautra också var här.
Vinden tilltog.

En segelbåt kom in i hamnen med storseglet uppe. Jag tänkte att de skulle ta ned seglet i skydd bakom piren som vågorna börjat slå över.

Båten fortsatte närmare bryggan.

Spindelnät

Det börjar bli ett tag sedan jag såg en spindel ombord, men när jag låg i Trondheim hittade jag ett nytt nät.

De gippade.

De fortsatte.

De passerade bryggan.

De körde in på andra sidan och in på en båtplats mellan två bommar. Vi var fyra personer som slet för att förtöja i de kraftiga vinden.

De hade fått problem med motorn. Jag vet inte om jag sett någon hantera en båt på ett så imponerande sätt som när de kom in i sitt bås utan att slå i något.

Vinden tilltog.

Jag började undra hur mycket glasfibern klarar av att slås in mot fendrar.

De som seglat in lånade ut tre stora fendrar till mig.

En ensamseglare kom in i mörket. Han la också till på andra sidan av bryggan. Han sa att han kunde hitta en ledig plats till mig där jag inte låg med sidan mot vinden. Redningsselskapets båt låg längre bort i hamnen och kunde dra ut mig från bryggan om det skulle behövas för att rädda båten.

Jag sa att det nog skulle gå bra och tackade nej till hans erbjudande om att låna fler fendrar. Nio och en garnblåsa borde räcka.

Vinden tilltog.

Jag tackade ja till att låna ytterligare tre stora fendrar. En till båt kom in i hamnen. I mörket skymtade jag folk på fördäck när de surfade in bakom piren. De fick nog hålla i sig ordentligt.

Också de la till på andra sidan av bryggan. Av dem lånade jag två stora garnblåsor. Seglare från fyra båtar var samlade på bryggan. Alla hade vi seglat från Tautra under dagen och blivit överraskade av vädret. En båt hade mätt 20 meter per sekund i kasten.

Vinden tilltog.

Ett litet veteranfartyg sökte skydd bakom piren. De gick för motor i hamnbassängem där de undvek vågorna i väntan på att kunna gå in till veteranbåtklubbens platser.

Fendrar vid segelbåt

Många fendrar blev det.

Vinden försvann på några få minuter.

Tumler låg stilla med tolv fendrar och tre garnblåsor.

När jag såg på en annan båt som legat med sidan mot bryggan insåg jag att glasfiber tål mer än man tror. Fendrarna hade punkterats, men de enda skadorna man kunde se var ytliga skador på gelcoaten. Jag var ändå glad att jag tittat till båten och fått låna mer dämpning.

Middag kände jag inte för att laga, det började bli sent. Jag kröp ned i sängen och läste samtidigt som jag åt en fyra rätters middag med det jag kunde göra i ordning snabbt. Popcorn, chokladpudding, nötter och frukt. Det var en passande kväll att bara ta den mat man hittar i skåpen.

Innan jag började läsa i min bok gick jag in på ett amerikanskt långseglarforum. Jag hittade bland annat en tråd där någon skrev om en av orkanerna som härjat där borta nyligen. Hans katamaran hade inte bara slitit sig fråm förtöjningarma. Den hade dessutom vänts upp och ned.

Jag var glad för att jag haft de oväder jag haft under hösten. De känns överkommliga.

 

Gillar du sidan? Gilla den också på Facebook eller anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få uppdateringer.

Har du kommentarer? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se eller skriv i kommentarfältet under.

 

Kategori: Segeltur.