Vilken slutartid ska man välja?


De flesta som börjar med fotografering tycker att det är svårt att få översikt över vilka inställningar man ska använda i olika situationer, och en av de svåraste är slutartiden. Förhoppningsvis är du inte lika förvirrad när du har läst denna artikelserie.

Senast uppdaterad 16 september 2020

Den här artikeln går igenom vilken slutartid du ska välja. Om du inte vet vad slutartid är eller hur det påverkar bilderna bör du läsa min artikel Introduktion om slutartid.

I dåligt ljus måste man ofta göra en balansering mellan slutartid, sensorns känslighet och bländare. Vad du än ändrar på så kan det påverka bildkvaliteten. Det är svårt att ge några tydliga regler i dessa tillfällen, man måste lära sig hur stor försämring det blir med den egna utrustningen. Även om den bästa slutartiden varierar med situationen, utrustning och dina krav bygger man med åren upp en del erfarenhet som är nyttig vid senare fototurer.

De flesta tipsen i denna artikel är till för att få skarpa bilder, trots att kamera eller motiv eventuellt rör sig. Tipsen ger en pekpinne för när slutartiden blir så lång eller kort att man bör ändra bländare eller ISO utan för att förbättra bildkvaliteten i bilderna. Jag delar också med mig mina tankar om när slutartiderna blir för korta för att kreativ rörelseoskärpa övergår til att upplevas som oskarpt.

Kom ihåg att det kan skilja sig mycket om den delen av motivet som rör på sig bara ska vara en liten prick eller om den fyller hela bilden. Rörelser som förstoras mycket (kraftigt teleobjektiv, motivet är nära eller kraftig beskärning i datorn) kommer bli tydligare och kräver ofta kortare slutartid än om motivet är långt bort.

Humla som flyger

1/3200 s för att frysa rörelsen.

Vilken slutartid man borde ha bestäms bland annat av brännvidd, bildsensorns storlek och bildstabilisering. Orsaken till att långa brännvidder kräver kortare slutartid är att om du har lång brännvidd kommer även små rörelser skapa stora rörelser i motivet.

Varför det är så förstår du bäst om du sätter på ditt objektiv med längst brännvidd, tittar genom sökaren och vinklar kameran några grader nedåt. Sätt därefter på ett objektiv med kort brännvidd och vinkla ned lika mycket. Varje grad du vinklar kameran med ett teleobjektiv ger betydligt större utslag på hur bilden förändras än med ett vidvinkelobjektiv.

Orsaken till att sensorns storlek har betydelse är att objektiv får olika egenskaper på olika sensorer. Hur mycket du får med på en bild när du har ett 200 mm objektiv på kameran är lika mycket som du kan se genom en fyrkant som är lika stor som sensorn när du håller upp den 200 mm från ögat. En liten sensor ger därför ”mer teleobjektiv” än en stor sensor. Fullformatskameror har bildvinkelförändring 1, systemkameror med mindre sensorer har ofta 1,5 eller 1,6 i bildvinkelförändring. Använder du ett 160 mm objektiv på fullformatskamera får du lika mycket skakningsoskärpa som om du har 100 mm objektiv på en kamera med 1,6 i bildvinkelförändring.

Hur bra bildstabiliseringen ett objektiv eller en kamera har anges ofta i steg. Har det tre steg betyder det att du kan ha tre exponeringssteg längre slutartid än vanligt. Om du i vanliga fall kan ha 1/200 s kan du då ha 1/25 s och få samma skärpa.

Handhållen kamera

Viktigaste orsaken till att man använder stativ är att slutartiden blir så lång så man inte klarar av att hålla kameran tillräckligt stilla under exponeringen. Hur lång exponeringstid man kan hålla på frihand bestäms av: Brännvidd, storlek på sensor, bildstabilisering, hur stilla du klarar av att hålla kameran och hur skarpa bilder du vill ha. En vanlig huvudregel som många brukar använda är denna formel: slutartid < 1 / (brännvidd * bildvinkelförändring). (Med ett 200 mm objektiv med 1,6 i bildvinkelförändring (crop factor) ska man ha 1/320 s eller snabbare.) Enkelt att räkna på, i alla fall om man har fullformatkamera som har bildvinkelförändring 1.

Nordisk stormhatt

1/60 s, ISO 100, f/4.0, 19 mm, crop 1,6. Här kunde jag med god marginal använda standardregeln om slutartid för handhållen kamera eftersom jag hade lägst ISO och den bländare jag ville använda.

Jag tycker att räkneregeln som jag nämnt över brukar vara ganska bra, men som i många andra tillfällen måste man väga slutartid, bländaröppning och ISO mot varandra. Om jag har låg ISO brukar jag ofta skruva upp känsligheten något steg för att behålla kortare slutartid. Det gör att jag kan vara helt säker på att det inte blir skakningsoskärpa, ökningen i brus är vilket fall som helst liten. Har jag hög ISO i utgångspunkten kan jag ibland välja en längre slutartid eftersom bilderna annars får för mycket brus, eller större bländaröppning.

När man har god marginal med tanke på denna regel är det lätt att tänka att man bara tar bilder utan att koncentrera sig på att hålla kameran stilla. Min erfarenhet är att man måste ha mycket goda marginaler, kanske tre gånger snabbare slutartid om man ska undvika skakningsoskärpa som följd av att man bara tar en bild utan att tänka på hur man håller kameran. Du kommer inte se skillnaden direkt på displayen, men testa någon gång att förstora två bilder så ser du hur viktigt det är att göra sitt bästa att kameran rör sig minst möjligt, även på snabba slutartider.

Landskapsbilder med stativ

Stjärnhimmel

1/13 s 17 mm 1,6 crop. ”Kort” slutartid gör stjärnorna skarpa, även om de rör sig över himlen.

I landskapsbilder är det inte så ofta rörliga obejkt. Man kan därför ställa in lägsta möjliga ISO och den bländare man vill ha utan att bry sig om slutartiden blir 1/500 s eller några minuter om man använder stativ. Om det är växter eller vatten som blir oskarpa på grund av att de rör sig i bilden upplevs det ibland som något positivt i landskapsbilder, i alla fall om det är så lång slutartider så det är tydligt att fotografen inte försökte frysa rörelsen. Blir det ett mellanting mellan lång och kort slutartid kan det därför vara bra att använda gråfilter för att få längre slutartider.

Det är inte alltid man kan ha lång slutartid när man fotograferar landskap och placerar kameran på ett stativ, vinden kan sätta sina begränsningar. I hård vind är det viktigt med ett tungt stativ som håller kameran stadigt, och att man inte fäller ut benen helt. Jag har ingen huvudregel för hur lång slutartid man kan använda i hård vind, man måste prova sig fram i olika vindstyrkor med det stativ man har.

Stjärnhimmel

Stjärnhimmelen fångas ofta på två olika sätt: antingen ska stjärnorna vara skarpa, eller lämna spår efter sig. Ska stjärnorna upplevas som skarpa är en vanlig regel att räkna ut slutartid genom denna formel: slutartid (s) < 500 / (brännvidd * bildvinkelförändring). (Med 25 mm objektiv på en fullformatskamera betyder det 20 sekunder.)

Det är en grundregel som kan vara bra att förhålla sig till, men det skiljer en del beroende på var du befinner dig och åt vilket håll du vinklar kameran; stjärnorna som står i zenit över ekvatorn ”rör sig” snabbare än polstjärnan och andra stjärnor som står i zenit nära polerna. Min erfarenhet är att även när man riktar kameran mot norr på våra breddgrader borde inte slutartiden vara längre än denna regel för att stjärnorna skal bli skarpa. Ska stjärnorna lämna efter sig långa streck ska slutartiden vara lång, hur lång beror på hur långa streck du vill ha. Jag anser att det borde vara minst en halv timme, gärna mer än en timme. Kortare slutartider ger korta spår efter stjärnorna och skapar ett intryck av att du valt slutartid efter hur ljust landskapet är och du inte ägnat stjärnorna en tanke.

Rinnande vatten

1/4 s gör att vattnet blir oklart.

Rinnande vatten

En bild av rinnande vatten skiljer sig mycket beroende på om det är kort eller lång slutartid. En kort slutartid, till exempel 1/1000 s, fångar skummet och varje droppe skarpt. Om du istället har flera sekunders slutartid kommer forsen se ut som grädde som långsamt flyter förbi. Som jag skrivit över finns det ett mellanting där det varken är tydligt att forsen ska vara suddig eller skarp. När detta är beror på hur forsen ser ut och hur nära du står, ofta mellan 1/13 – 1/320 s. Hur lång slutartid man ska ha för att bilderna ska bli så bra som möjligt kan diskuteras i det oändliga och beror på hur motivet ser ut i övrigt. Flyter bäcken genom trollskogen ska du antagligen ha längre slutartid än om det är en industriskog som är omgivningen.

Individer som rör sig

Personer på tur

Ska du frysa rörelsen på personer som rör på sig i vanligt marschtempo bör ofta 1/250 s eller snabbare användas. Om du tar bilden så nära att personen fyller en stor del av bilden bör du ha ännu kortare slutartid för att få armar och ben som rör sig snabbare än kroppen skarpa. Ska du frysa rörelsen av en person som hoppar över en bäck eller av andra orsaker rör sig snabbt ska du helst ned i 1/500 s. För porträttbilder eller när man sitter och vilar behöver du inte lika korta slutartider, 1/125 s är ofta tillräckligt.

Djur

På vandring

1/250 s gör att både person och hundar ser ut att vara skarpa.

För djur som rör sig långsamt eller sitter stilla krävs samma slutartider som för människor som jag skrivit om över. Ska du däremot fånga ett rådjur som hoppar eller fåglar som flyger behöver du ännu kortare slutartider om rörelsen ska frysas. Detta skiljer sig en del mellan olika arter och det är därför svårt att säga något generellt. En örn som glidflyger kan ha betydligt längre slutartid än till exempel en alkefågel som slår flera vingslag i sekunden. Grundregeln jag har när jag fotograferar fåglar som rör vingarna ”normalsnabbt” är att slutartiden inte ska vara längre än 1/1000 s om vingarna ska vara skarpa.

Makrobilder

Om man tar utgångspunkt i slutartider kan makrobilder jag tar delas in i fyra kategorier: (1) Bilder som inte har rörligt motiv och där slutartiden därmed inte har någon betydelse. (2) Bilder som tas med blixt för att få kortare slutartid. (3) Bilder där något rör sig och man inte använder blixt eller stativ. (4)Bilder som tas med stativ, men något rör sig.

(1) Förstnämnda kategori är min favorit. Motivet står stilla så man har tid att jobba utan stress, man kan ha lägsta ISO och den bländaröppning som man vill. Dessvärre är det alltför vanligt att motiven rör på sig, även växter. Till och med en dag du upplever att det är helt vindstilla kan du upptäcka att en växt och de insekter som sitter på den rör sig i vinden när du ser i sökaren med stor förstoring. Här har naturfotografen som håller till i skogen en stor fördel framför de som mest är på kusten eller på fjället, även om växter på fjället oftare är lägre och därmed rör sig mindre. Om det är helt stilla är valet enkelt, det är bara att välja den slutartid som kameran föreslår när rätt bländare och lägsta ISO är inställt.

Makrobild av myra

Myror rör sig snabbt en varm sommardag, därför valde jag 1/250 s slutartid, f/13 och blixt.

(2) Blixt måste ibland användas på grund av att motivet rör sig eller stativ inte kan användas och slutartiden blir så lång att det blir skakningsoskärpa. Om ljuset av blixten är det dominerande ljuset så annat ljus försvinner helt kan du lika gärna välja den bländaröppning du vill ha, lägsta ISO och en snabb slutartid.

När du fotograferar makro måste du glömma huvudregeln att dividera ett med brännvidden för att få den slutartid man kan hålla för hand. Den regeln tar bara hänsyn till att man rör kameran i två dimensioner. När skärpedjupet är så kort som det ofta är i makrofotografering blir det också oskärpa när du rör kameran fram och tillbaka. Därför väljer jag ofta 1/250 s slutartid när jag ska fotografera makro med blixt, även om jag har brännvidd på under 100 mm.

Man borde tänka på att göra undantag från detta om man har en del ljus från omgivning som kommer synas på bilden. Orsaken är att en blixt som lyser upp ett motiv som är nära inte kastar så mycket ljus på bakgrunden som därmed riskerar att bli helt svart. Det kan bli snygga makrobilder av det, men det blir en mer naturlig bild om bakgrunden lyses upp av solen eller en extra blixt. Därför använder jag ofta längre slutartider, men försöker hålla mig på 1/(brännvidd * 2 × bildvinkelförändring) som längst.

(3) Utan makroblixt eller stativ håller jag mig till regeln över. Om det inte blir tillräckligt med ljus prioriterar jag att ändra ISO och bländare framför att gå från den regeln. (4) Ibland tar man bilder med stativ, men motivet rör på sig. Då måste man göra en avvägning mellan hur snabbt motivet rör sig och andra exponeringsinställningar som man har. I detta tillfälle är det svårt att ge några specifika tips, man måste lära sig av erfarenhet efter många timmars fotografering.

 

Har du kommentarer? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se eller skriv i kommentarfältet under.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *