Vandringskängor jag använt

Friluftsutrustning slits. Vandringskängor är inget undantag. Det är några par jag slitit ut genom åren. 

Under åren har jag slitit ut ett antal vandringskängor. Detta till trots för att jag mest använder skor från Lundhags som är gjorda för att repareras istället för att slängas. Mer om det i  min artikel om vandringskängor.

Första vandringen som elvaåring började med joggingskor och stövlar. Jag har använt den lösningen vid två tältvandringar, varje gång har vädergudarna varit på bra humör och stövlarna varit oanvända.

När jag blev äldre började mammas skor passa mig. När jag skulle ut på en veckas vandring på ett ungdomsläger med STF tyckte hon att det var lika bra att uppdatera sin vandringskängor. Rättare sagt köpa några för första gången. Det blev de enklaste från Lundhags bestående av ett skaft som var lite lägre än deras vandringskängor som betecknas som high, men högre än mid. Den påminner mest om Lundhags Park. Ofodrade, det var jag glad för. Lite sol och mycket regn var stickord på vandringen. Toppen av Sylarna såg jag bara en gång efter en veckas vandring i området, det var när jag stod i dimman på toppen.Vaxade vandringskängor

Jag väntade lite med att köpa ordentliga kängor. Första vandringskängorna jag  köpte till mig var egentligen mest tänkt att användas till och från skolan på vintern, men de var ordentliga med Gor-Tex. De bestod av tyg i plösen som var svårt att få ordentligt tätt. Det krävdes inte så många bäckar innan de var blöta och aldrig skulle torka förrän jag kom hem från turen. De fick användas på någon kortare vandring innan jag köpte mer ordentliga vandringskängor.

Tillbaka till Lundhags

Så blev det Jakt Juileum från Lundhags. En hög, men relativt enkel skalkänga. De drabbades av torröta, vad det är kan du läsa i min artikel om impregnering. Samtidigt behövde sulorna bytas. då var det lika bra att köpa nya. Både läder och sulor hade bytts ut en gång tidigare.

Så kom Lundhags Syncro. En sko som jag först inte var så nöjd med efter att ha varit van vid skalkängor. Ett mellanting mellan skalkängor och fodrade kängor kändes inte som en bra lösning. När jag återigen var tvungen att byta ut både sula och läder köpte jag Lundhags Ranger. De hade allt, bortsett från bra stöd och den lilla extra komforten som jag aldrig saknar mer än de första gångerna jag sätter på mig fodrade skor.

Så kom en långtur då både läder och sula återigen hade slitits ut. Det är möjligt att även cellgummit behövde bytas. Jag hade börjat känna av att något inte stod rätt till i knäna och köpte återigen Syncro. Jag hade trots allt börjat tänka över de fördelar Lundhags trelagers modeller har jämfört med de ofodrade.

Jag har hållit mig till snabbtorkande skor så mycket jag kunnat. Kommer jag fortsätta göra det eller går jag så småningom över till bekväma, fodrade vandringskängor som torkar långsamt? Jag tänker i bland att jag borde testa fodrade skor igen, det är trots allt det flest använder, men så tänker jag på när jag tidigare satte mina torra fötter i våta skor och bestämmer mig snabbt för atf fortsätta med skor som har en chans att torka på tur.

Kategori: Friluftsutrustning.