Vem är den bästa fotografen?

Förra helgen tog jag en bild som fick mig att tänka på vem som är en duktig fotograf. Och vad har Ingmar Stenmark och Gunde Svan med detta att göra?

Det sker inte ofta, men förra helgen skedde det: Jag stannade upp och tänkte att detta blir en bild som jag kommer ge fem stjärnor, det högsta betyget, när jag sorterar bilderna. Det är ett fåtal bilder jag har i denna kategori, det är färre än hundra efter över tio år med kamera som ständig följeslagare på turer.

De få gångerna jag jag varit ute och tänkt på att en bild blir så bra har ofta resulterat i besvikelse och inte mer än fyra stjärnor. När jag kom hem från turen denna helgen och såg bilden på datorn insåg jag att jag hade haft rätt. Siluetten av tallen. Den jämngrå himlen. Ljuset. Mönstret i snön. Tillsammans skapar det en ren och harmonisk bild.

Fem stjärnor kommer som regel oväntat och kan vara motiv som till att börja med inte verkade så bra. Se på bilden av myran längre ned i artikeln. Den är från en vårdag för några år sedan. När makroobjektivet åkte fram för att fota myran på ramslöken tänkte jag att det skulle bli en helt vanlig porträttbild av en myra, men så klaffade allt. Skärpan låg på rätt ställe, det är inte så lätt med kort skärpedjup. Den röda myran står sig bra mot den gröna bakgrunden. Ljuset kan man inte klaga på, kompositionen likaså, trots att det kan vara svårt att få rätt på en arbetsam myra en solig dag.

Träd

Jag stannade upp förra helgen och tänkta att detta blir med sin enkelhet en bra bild.

I vanliga fall brukar jag inte skriva vilka av mina bilder jag tycker är bäst. Jag får alltid en känsla av att folk tänker: ”Den bilden var inte så bra, om han inte klarar bättre än detta är han minst sagt en medioker fotograf.” Orsaken till att jag skriver detta denna gången är att starten på mitt inlägg får mig att tänka på en händelse för många år sedan då jag gick en friluftslinje på en folkhögskola. Fotointresset hade nyligen väckts tack vare en kompaktkamera med några få miljoner pixlar. En höstdag tog jag en tur med några personer som inte klarade av att hålla ett allvarligt samtal i gång i mer än ett fåtal sekunder. Vi började diskutera vem som gick den mer avancerade fotolinjen på skolan. Vi ramsade upp alla vi kom på, och så utbrast en i gruppen:

”Går verkligen Åshild den avancerade klassen? Hon tar så fula bilder.” (Hennes namn är påhittat.) Så vände han sig mot en annan som inte deltagit i samtalet: ”Har du hört, Åshild går i den avancerade fotoklassen!”

”Är det sant? Hon tar inga bra bilder.”

”Tar hon verkligen så dåliga bilder?” Frågade en tredje person.

”Ingen aning. Det var bara roligt att säga.”

Någon månad senare hade vi valfria ämnen, jag valde fotografering. I en vecka var jag med fotoelever bland datorer och mörkrum, jag passade på att se lite extra på Åshilds bilder. Det visade sig att det som sagts tidigare under hösten stämde. Hon tog dåliga bilder. Problemet var bara att hon inte såg det. Hon var entusiastisk och tyckte verkligen att de var bra, hon visade stolt upp dem för andra elever och lärare.

Frågan är om det inte är så att om en person tycker att de egna bilderna är bra, då är den personen duktig på att fotografera. Låter kanske konstigt att det bara handlar om att själv tycka att man är duktig, men ta en liknelse: Vem var bäst skidåkare, Gunde Svan eller Ingmar Stenmark? Nu kanske du tänker att det kan man inte jämföra, de tävlade i olika grenar. Stämmer. Det gör fotografer också, även om grenarna inte är lika tydliga som olika skidgrenar.

Vem är bäst fotograf? Staffan Widstrand eller Jan-Peter Lahall? En fotograf tar skarpa bilder av vilda djur, den andra konstnärliga bilder med dålig skärpa. Widstrands stil kräver att man är betydligt skickligare på att förbereda fotograferingen, men Lahalls stil ställer helt andra krav till hur man ser motivet. Bägge stilarna kräver många års arbete för att de skulle komma upp på den nivå de är i dag.

Även om motiven är de samma kan stilen vara olika. Ska bård Løken med sina (enligt mig) ofta för färgrika bilder tävla med Ansel Adams svartvita bilder?

Är kanske den bästa fotografen den som tar bilder som flest tycker är bra? Tycker flest att att Svan var bättre än Stenmark? Stenmark fick Sverige att stanna upp och vann folkets hjärta.

Eller är det den som vinner flest tävlingar? Gunde har trots allt vunnit fler guld i VM och OS, men han hade fler grenar att ställa upp i.

Makrobild av myra

En myra i Ängsö nationalpark.

Tillbaka till Åshild. Jag minns bara en av bilderna som hon tagit, hon hade den på en utställning för att visa fram sina bästa bilder. Den var svartvit och mörk. Den togs en höstdag, om man kan kalla det för dag när solen knappt orkar upp över horisonten. Det gjorde att bilden var kornig av filmens höga ljuskänslighet. Inte en lätt bild att uppskatta för en person som mig som nyligen lärt sig att höga bländartal betyder liten öppning. Jag tyckte att den var riktigt ful. Nu, när jag fotograferat en del, tänker jag tillbaka på den som en bild som förtjänar att uppskattas så mycket som Åshild gjorde. Som nybörjare var det betydligt enklare bilder som föll i min smak.

Jag tror inte Åshild gjorde ett försök att ta bilder som de flesta andra tyckte var bra, hon hade sin stil. Precis som att Lahall inte försöker tävla om att ta de bästa bilderna av rovdjur. Och Gunde Svan inte försökte få alpinentusiasterna att tycka att han var den bästa skidåkaren. Därför vågar jag skriva om en fotoupplevelse där jag tyckte jag tog en bra bild, även om säkert en del som besöker min blogg inte ser det jag ser i bilden.

Kategori: Tankar om fotografering.