Man möter ofta tyskar när man går på tur i Skandinavien. Det kan man förstå när man ser det tyska landskapet, men hur länge kommer det vara så?
Det tyska landskapet passerade bussfönstret i snabbt tempo på min resa till Berlin. Åkrar, vägar och städer. Knappt skog eller annan natur, bortsett från dungar och ett och annat mindre skogsparti. Jag förstår att man möter många tyskar när man är på tur i Sverige och Norge. Är du friluftsintresserad i Tyskland och vill ut på tur i mer än några få dagar i någorlunda orörd natur har du begränsade möjligheter i närområdet.
Jag som tyckte det var mycket ingrepp och buller längs Sörmlandsleden, det var ingenting mot hur det är här.
Möter man utlänningar på fjället eller på tåget till fjällen är det ofta tyskar. Deras egen natur har försvunnit alltför fort. I Skandinavien har vi inte hunnit lika långt i att omvandla naturen till vägar, åkrar, bostäder, gruvor och industrier.
Man hör ibland personer från både Norge och Sverige skryta om hur duktiga vi är på att bevara natur, men frågan är om vi verkligen är det. Är orsaken kanske att vi inte hunnit lika långt som betydligt mer tätbefolkade länder? Det är lätt att tänka att det inte gör så mycket om om vi bara tar en liten bit av naturen för att bilarna ska kunna köra snabbare eller gruvbolag ska kunna hämta ut mineraler. Det är så lite som försvinner, vi har så mycket kvar. Så tar vi lite till på ett nytt ställe lite senare. Summan över tid blir förödande. Vad gör att Skandinavien i framtiden inte ska förlora lika mycket natur som Tyskland?
Naturfotografering på Alexanderplatz.
Natur i Skandinavien har inte lika starkt skydd som i Bhutan. De har en grundlag som sätter en gräns för hur mycket skog som kan försvinna. Det är svårare att ändra grundlagen än att ge tillstånd till en gruva eller bostadsområde. Ibland är inte ens skyddet tillräckligt starkt i nationalparker. Gränser kan alltid flyttas och tillstånd kan ges i speciella tillfällen. Är någon politiker i Sverige tillräckligt modig för att föreslå en grundlag som sätter ett tal på hur mycket natur som ska vara kvar? Det skulle kanske vara det bästa skyddet för att säkra svenskar om hundra år har natur att uppleva.
Norge har en grundlag som tar upp bevaring av natur, men den är inte så tydlig som i Bhutan, man kan tolka den som man vill. Naturen har vilket fall som helst inte tillräckligt god ekonomi för att hyra in advokater och stoppa en regering som inte följer den. Inte heller miljöorganisationer har råd att möta en statsminister i en rättssal. Politikerna går därför säkra, oavsett vad de gör.
I brist på större naturområden i Tyskland har Skandinavien blivit Tysklands gröna lunga. Kommer vi vara det i framtiden, eller kommer vägar, gruvor, vindkraftverk, industrier och andra ingrepp göra att vi förlorar lika mycket natur som Tyskland förlorat? Det är sällan vi får nya friluftsområden. Varje gång vi förlorar natur är vi ett steg längre bort från att vi ska ha vacker natur att vandra i, trots att ingreppen isolerat sett kan vara små.