Går du där det är risk för laviner måste du se till att du har kunskap för att hitta personer som blivit begravda snabbt och effektivt. Du behöver inte bara teoretisk kunskap, se också se till att träna någon gång i bland.
Statistik om laviner
Blir man tagen av en lavin är man nästan helt beroende av att någon i omedelbar närhet kan gräva en ut. Nio av tio personer överlever de första femton minuterna, men bara en av fyra överlever de första 45 minuterna. Två timmar efter att lavinen har gått lever ungefär en av tio (talen är hämtade från boken ”Laviner – En handbok” som är utgiven i 2000 av Fjällsäkerhetsrådet). Inte bara måste räddningsmanskapet använda tid till att komma till området, de måste också använda mycket tid på att gräva fram personerna. Finns det någon i närheten som kan starta letandet omedelbart ökar chanserna för att överleva betydligt.
Få översikt över situationen
Det första man gör när det har gått en lavin om man vet eller misstänker att någon ligger begravd är att få överblick över området. Om man ska ringa efter hjälp med en gång eller när man har lokaliserat eller grävt fram personerna som blivit begravda i lavinen måste man avgöra vid varje tillfälle. Tiden man förlorar på att ringa betyder mycket och ofta kommer inte räddningen fram i tid. I de flesta situationer är det därför mer riktigt att i alla fall lokalisera de saknade och börja gräva innan man ringer.
Om de saknade inte har på sig transceiver
Jag ska först ge råd när det har gått en lavin och de saknade inte har transceiver. Är lavinområdet stort tar det lång tid att systematiskt söka genom med lavinsond, därför är det bra att använda lite tid först på att se efter alla tecken som kan antyda var personerna ligger. Generellt sett färdas stora tunga saker kortare än små och lätta. Om man ser en skida, stav, kläder eller liknande, som alla är lättare än en människor är det störst sannolikhet för att de saknade ligger över dessa saker.
Ibland kan man se delar av personen sticka upp ur snön. Det är möjligt att någon kan ha fastnat i ett träd eller mot en sten, prioritera därför att leta där tidigt. I en krissituation är det lätt att sätta i gång utan att tänka sig om och då är faran stor att man inte tänker på sådana detaljer. Använd därför lite tid innan letandet sätts i gång på att se över området efter tecken på var personen kan ligga. Några gånger kan det också vara möjlighet att höra personer som blivit begravda i en lavin.
Om det inte finns sådana tecken är det enda sättet att rädda personerna som blivit begravda på genom att systematiskt söka genom hela området med lavinsond. Hela gruppen ställer sig 60 cm från varandra på en rad. Varje person sticker lavinsonden rätt ned framför sig, så till höger och till vänster. Ordningen är inte så viktig, men det är viktigt att alla gör det i samma ordning så att man inte är i vägen för varandra. Alla som har blivit hittade levande har blivit hittade mindre än två meter under ytan, därför ska man först och främst sticka lavinsonden cirka två meter ned.
När alla på raden har stuckit lavinsonden ned i snön tre gånger går man ett steg, ca 60 cm, fram och upprepar proceduren. Är man många i gruppen bör man ha två personer som ser til så alla går fram lika långt genom att hålla ett spänt snöre framför de som går med lavinsonder. Är området stort tar det lång tid att hitta de som är begravda, men hittar man något som de tappat eller vet ungefär var de blev träffade av lavinen har man ett ställe att börja letandet.
Om de saknade har på sig transceiver
Om både de som letar och de saknade har på sig transceiver kan letandet bli betydligt enklare, förutsatt att de som letar vet hur de ska använda transceivern. Det är viktigt att träna på detta ofta med de man är på tur med så att det sitter i ryggmärgen om man en dag får användning för det. Om någon av de saknade har transceiver och en del inte har borde man prioritera de som har transceiver först, eftersom det går snabbast att hitta dem.
När man ska använda transceiver i sökandet borde man samla alla som använder transceiver i sökandet för att försäkra sig om att alla skruvar sin transceiver på ”Search”. Om en eller flera personer som inte är begravda fortfarande har sin transceiver inställd på ”Send” blir det mycket svårt att hitta de som faktiskt är begravda, eftersom man får in signalen till de som inte är begravda.
Det varierar i hur stor radie en tranceiver kan fånga upp signalen från andra tranceivere, men 50 meter är ganska vanligt. Om lavinområdet är så stort att man inte fångar upp signalen med en gång måste man börja leta efter signalen, eller man kan göra letandet mer systematiskt. Vad som är bäst beror på hur många man är, hur rutinerade de är och hur stort området är, om det är ett litet område kommer man vilket fall som helst fånga up signalen ganska snabbt och då är det inte nödvändigt att använda tid på att organisera letandet.
Om området är stort måste man ta en avgörelse om det är värt att använda tid på att organisera sig. Bestämmer man sig för at söka organiserat kan en person täcka hela området genom att gå rakt upp om bredden till lavinområdet är mindre än omkring 40 meter. Om bredden är mer än 40 meter kan man gå i sicksack uppåt i lavinområdet Det ska vara max 30 meter mellan de som söker och man ska gå max 20 meter från kanten av lavinområdet.
När man får en signal från en tranceiver måste man kanske först följa den analoga signalen innan man är tillräckligt nära till att få en riktning (om tranceivern har den funktionen) och distans. Den analoga signalen är enbart en ljudsignal som indikerar hur nära man är. När man får upp signalen följer man pilen. Gå i vanligt gåtempo. Tranceivern har en fördröjning i signalen som gör att söket blir mer nogrant om man går i stället för att springa.
Först blir singalen starkare och starkare, så kommer det bli svagare. När det har blivit svagare någon meter vänder man och går tillbaka till platsen där den var starkast och går antingen till höger eller vänster. Upprepa denna proceduren tills du bara går några få meter innan signalen blir starkare igen.
För att finsöka efter signalen håller man tranceivern vågrätt över snön och rör tranceivern framåt till dess att signalen blir svagare, därefter tar man den tillbaka till den er som starkast. Därefter gör man detsamma åt höger och vänster. Vänd inte tranceivern när du ändrar riktning, håll den i samma position hela tiden. Markera i snön med linjer där signalen blir svagare. Med en gång du hittar punkten där signalen är starkast markerar du platsen, till exempel med en lavinsond. Notera också distansen som står på tranceiver när du håller den vid marken där signalen är starkast. Då får du en indikation på hur djupt personen är begravd.
Att gräva ut en person som är tagen av en lavin
När man har lokaliserat personen så bra man kan måste man använda en lavinsond för att nogrant se var personen ligger. Låt lavinsonden stå där den träffar personen. Om personen är begravd djupare än en halv meter är det bäst att gräva nedifrån, alltså lite nedanför personen i sluttningen. Även om personen ligger precis under ytan kan det ta lång tid att gräva upp honom eller henne: Snön är ofta hård som betong och det krävs stora krafter och en solid spade att gräva med. Använd spade tills du närmar dig målet och gräv ut det sista med händerna för att undvika ytterligare skador. Var försiktig när ni gräver i närheten av personen som blivit begravd och gräv så att lufttillgången inte förstörs.
När man har grävt fram till personen är det viktigt att vara mycket försiktig. Prioritera att få fram huvudet, frige luftvägarna och gräv ut bröstkorgen så att personen kan andas. Antagligen är den som blivit begravd av lavinen nedkyld och då är det viktigt att man rör på personen så lite som möjligt så att intr det kalla blodet fraktas runt i kroppen. Den begravde kan också ha skador som förvärras om han eller hon rör sig. Om personen inte andas startar du med att ge konstgjord andning med mun til mun metoden. Även om man inte upptäcker en puls kan personen fortfarande vara i livet. Gör ditt bästa för att hålla personen varm till dess att räddningspersonal kommer.
Vad kan man själv göra om man blir tagen av en lavin?
I de flest tillfällen hinner man inte tänka på särskilt mycket om man blir tagen av en lavin, men det är flera saker man kan göra för att öka chansen för att överleva. Som sagt tidigare är man vilket fall som helst beroende av andra för att bli utgrävd i de flesta tillfällen. En lavin har mycket gemensamt med en älv, som sagt över blir stora tunga saker liggande underst, men mindre och lättare saker kommer högt upp. När lavinen fortfarande har fart är det många som anser at man kan göra simrörelser (bröstsim, crawl tror jag inte fungerar lika bra) och därmed kan hålla sig högre upp i snömassorna. Samtidigt är det viktigt att försöka göra ett luftrum genom att använda armarna. Det är oftast luft som är den begränsande faktorn för de som blir tagna av en lavin.
Ofta klarar man varken att komma högt upp i snömossorna eller skapa ett luftrum. Många gånger blir munnen fylld helt av snö och snömassorna blir hårda som betong när lavinen har gått. Man blir liggande fullständigt fastlåst i snön. Även om man bara ligger en meter under ytan kan det ta för lång tid för turkamraterna att gräva genom den stenhårda snön till att man ska överleva.
Mitt råd är därför att man i störst möjligt grad håller sig undan lavinfarliga områden, läs mer om detta i Undvika laviner, skaffar sig den nödvändiga lavinutrustningen och tränar mycket på att använda den med de man går på tur med.
Andra artiklar om laviner
Lavinutrustning – Lavinsond, tranceiver och reccobricka