När du lärt dig effekten slutartid och bländare har på bilder är nästa steg att lära sig ljuskänslighet och ISO.
Jag har tidigare skrivit om hur du bestämmer hur mycket ljus som når sensorn under en exponering i artiklarna Slutartid och Bländare. Det finns ännu en sak som bestämmer hur ljus bilden blir, nämligen sensorns ljuskänslighet. Hur ljuskänslig en sensor är mäts i ISO. Ett exponeringssteg är en fördubbling eller halvering i ISO-talet. Det betyder att om du har en slutartid på 1/100 sekunder med ISO 100, då blir bilden lika ljus som om du använder slutartid på 1/800 sekunder med ISO 1/800. Med hjälp av ljuskänsligheten kan du därmed göra bilden ljusare eller mörkare, utan att ändra rörelseoskärpa eller skärpedjupet.
Dessvärre är det en stor nackdel med hög ljuskänslighet, nämligen bildkvalitet. Hög ljuskänslighet ger mer brus (noise) i bilden. För att förstå detta lättare kan vi ta ett exempel från ljudinspelningar. Om du spelar in ett svagt ljud måste du vrida upp volymen för att höra det när det spelas upp. Du kommer då höra mer brus blandat i det ljud du ville spela in, ljudkvaliteten försämras. Samma sak gäller brus i bilder. Det är lite ljus, men man vrida upp ”volymen”. Eftersom kameran inte registrerar ljuset perfekt kommer du förstärka ”ojämnheter”. Detta syns som som ojämna fält, antingen i gråskalan (luminance noise) eller andra färger (chromatic noise).
I bildredigeringsprogram finns det filter som tar bort brus. Detta kan göra stor skillnad, men bilderna blir suddigare när man använder dessa filter.
Moderna kameror har betydligt bättre kvalitet när de använder hög känslighet än vad de hade för några år sedan. Högsta känslighet man kan ställa in är dessutom betydligt högre. Inte minst gäller detta fullformatkameror, läs mer om detta i min artikel Köpa kamera 4: Bildsensorns storlek och bildstabilisering.
Hög ljuskänslighet har använts för att frysa humlans vingslag.
Förstoring av bilden av humlan. I större förstoring ser man tydligt bruset.