Med god planering av när man tar semester och var man går på tur kan man undvika mygg, men jag hade blivit tvungen att ta till plan C. Den planen hade jag kommit på under turens gång.
Det tog bara två dagar från att jag såg turens första mygga till att myggsvärmen var irriterande, det betyder första dagen efter Funäsdalen. När jag satte mig ned för att vila, försökte jag hålla dem borta från mina bara ben och tänkte att om det skulle fortsätta i detta tempot skulle de snart bli en plåga. Jag börjar frukta området söder om Grövelsjön, de skulle få ytterligare en vecka på att suga blog från vandrare och lägga ägg. Jag önskade att jag gett upp planerna om Rondane och Dovre tidigare så jag kunnat ta den samma turen, men i motsatt riktning. Det hade gjort att jag fått mest skog i början och kunnat vara mer på fjället när myggensäsongen satte fart.
Första eftermiddagen på den nya etappen gick jag fel. Jag kom till ett ställe där stigen delade på sig, men det gjorde den inte på kartan. Jag chansade och kom högre upp på ett fjäll än planerat och ut på en myr. Ibland när man går fel blir resultatet bättre. Den extra höjden gav mer vind som höll myggen borta. Det blev en fin kväll med matlagningen över en brasa samtidigt som solen gick lägre och lägre.
Etappens tredje dag vaknade jag upp med den där äckliga känslan man bara kan få i ett tält som står i solen. Samtidigt som jag kröp ut ur det varma tältet tänkte jag att i dag blir det alltför varmt och mycket mygg. Det blev i alla fall en fin morgon, solen sken och den sista frukten jag köpt i Funäsdalen åts upp till müslin. I öster var det några tunna moln som varnade för att sämre väder var på väg. När jag spår väder är det som att spå i kaffesump, oftast blir det fel, men i bland har jag rätt. Denna gången hörde till sistnämnda kategori. Molnen tätnade, det blev svalare och inte så mycket mygg som jag fruktat, men kvavt. Regnet höll sig borta fram till kvällen. Det har blivit tradition att någon gång efter att jag slått upp tältet och jag är färdig med middagen kommer regnet. Det har jag inte så mycket mot, jag sitter ändå i tältet och lagar mat om det är risk för regn, ofta med tältet öppet så jag har skydd mot regn och vind, men kan njuta av utsikten.
Turen denna dagen gick på väl upptrampade stigar i fina omgivningar. Skogen var öppen med många döda träd som låg på marken. Lanskapet var småkuperat med rogenmorän. Bävern satte sina tydliga spår skogen. WWF har följt med på beståndsutveklingen på många tusen djur i flera årtionden. Resultatet är nedslående, bestånden har i genomsnitt halverats på 40 år, men bävern i Norden har gått motsatt väg. Från att nästan ha varit utrotat har den blivit talrik. Det är jag glad för, tillsammans med storlommen och tranorna är de en viktig del av vildmarksupplevelsen i detta område. Alla tre visade upp sig på olika sätt i löpet av dagen.
Härligt att vakna upp till klarväder, men ska det blir för varmt för att vandra och när kommer mygginvasionen?
En solig kväll vid lägerplatsen, det är jag inte van vid.
Tack vare en felnavigering kunde jag ta en kvällstur upp på en topp.
När det var regn under denna turen var det mest lätt regn, men ibland kom lite kraftigare skurar.
Rogenmorän ger ett specielt landskap. Här går jag på en smal ås som delar två sjöar.
Nackdelen med att vara på tur tidigt på året är att bären inte har kommit längre än så här.
Fotografering en regnig kväll.
Bävern satte tydliga spår i landskapet. Här har den gjort en översvämning så stigen har fått ta en annan väg.
I Norge kan det vara långt mellan markeringarna om inte stigen har delat på sig. I Sverige verkar det som att de mest närsynta när som helst ska kunna undra om leden har svängt av från stigen den sista metern och genast få ett svar. På bilden finns sju ledmarkeringar. Mellan den första och sista finns ytterligare två som döljs av terrängen.