Jag planerar inte bara att ge mig ut på ett års vandring/skidtur, också en lång segeltur planeras någon gång i framtiden. Att genomföra turer i Skanderna har jag lång erfarenhet av att göra och kräver inte så mycket planering som man skulle tro. Segling däremot, det har jag mest hållit på med i skyddade farvatten, bortsett från fåtöljsegling framför datorn.
För att förbereda mig det jag kan teoretiskt inför en kommande segeltur har jag bland annat läst en tjock bok om segling i hårt väder, Surviving the storm av Steve och Linda Dashew. Den var egentligen inte tjockare än en mobiltelefon, men filen var så stor att jag var tvungen att dela upp den i tre delar för att kunna öppna den. Boken har ofta åkt fram när jag väntat på bussen eller legat i sovsäcken på turer då jag haft tillräckligt med batteri. För en som inte har långseglingsdrömmar kan det verka konstigt, men den var faktiskt lika spännande som en deckare. Det gäller inte bara de kapitler där man i detalj får följa besättningar från att de börjar förberedelserna inför seglingar till att (en del) blir räddade eller kommer fram till målet.
Hårt väder på fjället har jag varit med om, men inte till havs.
Ja mamma, jag vet. Det är risker med att segla. Det är också risker med att köra bil. Fördelen med segling är att man har en väderleksrapport så man kan undvika onödiga risker. Rattonykterrapport får vi nog vänta ett tag på, också dåliga sommardäck-på-vintervägarrapporter. Under tiden är vi bara tvungna att hoppas på att förarna i bilarna vi möter har kontroll, utan möjlighet att ta en annan väg om någon utgör en risk på vägen.
Nästa steg efter att ha läst om segling i hårt väder blev en bok av samma författare, Mariners weatherhandbook. De skriver i förordet att under 200 000 miles segling (de skriver inte om de menar nautical miles eller vanliga miles) har de bara råkat ut för två farliga oväder, större delen av denna sträcka var utan väderfax. De påstår att om de haft väderfax skulle de ha kunnat undvika bägge stormarna. En del kanske anser att de är ondödigt försiktiga, jag väljer att vilket fall som helst se det som personer jag har mycket att lära av. Även om deras böcker börjar bli några år och väderfaxen i allt större ustsräcking ersätts av satelittelefoner och GRIB filer så är bägge böckerna värda att läsa.
För att lära mig mer om väder har jag nu också laddat hem Zygrib för att kunna läsa GRIB-filer och följa hur vädret utveklar sig över hela världen. GRIB-filer är små datafiler som innehåller väderinformation. Det är bara att säga vilket område man är intresserad i, vilken information man vill ha och lasta ned, antingen med bredband eller satelittelefon.
Jag lastade ned grovmaskig vinddata för hela världen och lärde mig snabbt att om man är i orkanområden i orkansäsong (som de flesta långseglare undviker) så måste man ha mer finmaskig information med tätare intervaller. Patricia som drog in över Mexico såg inte ut att vara alltför illa på kartan över hela världen. När jag lastade ned den mest finmaskiga väderleksrapporten för regionen såg det ut som något man helst inte vill uppleva i en båt, och som vi fått se i media, helst inte heller på land. När jag gick in på en norsk sida för att se vad vindpilarna betydde gick inte skalan tillräckligt högt. Vi ska vara glada att den blev svagare än vad de första prognoserna sa, den bristfälliga rapporteringen i media efter att den drog in över land tyder förhoppningsvis på att skadorna inte blev så stora som man trodde. Dessvärre var den fortfarande mycket stark och bor man inte i en segelbåt har man begränsade möjligheter att komma undan.