Soluppgång, Barney Stinson och kryptonit

Jag har åkt skidor genom hela svenska fjällkedjan, varit på tur i en månad i Midt-Norges vildaste vildmark (så vild är den inte längre) och planerar en tur genom hela skandinaviska fjällkedjan. Jag har ändå aldrig varit så osäker på om jag kan genomföra en långtur som denna på Sörmlandsleden. 

Efter en härlig kväll i går och en natt under stjärnorna vaknade jag innan solen börjat lysa med sitt röda sken på de högsta öarna jag hade utsikt mot. Vinden jag haft de sista dagarna och nätterna hade stillnat. På havet var några små dimmslöjor. En rödstrupe landade bara någon meter från sovsäcken innan jag stod upp. Fåglarna hade börjat vakna, både i skogen och på havet.

Det är stunder som denna morgonen jag känner mig som Barney Stinson i How I met your mother. Om du inte sett serien kan du spara tid genom att hoppa över nästa stycke.

Jag satt och tänkte ”My life is awesome. This trekking is going to be legen. Wait for it. Dary. LEGENDARY!” 83 % av de som drömmer om att ge sig ut på långtur kommer inte i väg (jag är fortfarande på det stycket du som inte sett HIMYM kan hoppa över), stunder som dessa är jag glad att jag inte är en av dem. Får se vad jag tänker i november när jag är inne på sjunde dagen i rad med snöblandat regn och ligger i sovsäcken 17 timmar varje dygn. Jag ska i alla fall försöka tänka på det senaste dygnet jag haft när förhållandena inte ligger till rätta för att njuta av turer.

Det var ett problem denna morgonen, men inte ens det skuggade tillvaron alltför mycket. Detta var en dag jag hoppats skulle komma senare, men fruktat skulle komma tidigare. Likt en superhjälte har jag också en svaghet när jag går på tur. Stålmannen är allergisk mot kryptonit, jag mot pollen. Våren är en härlig tid att vara på tur, men för en pollenallergiker blir det besvärligt. Pollensäsongen blev officielt öppnad denna morgonen.

Jag skulle gärna se en superhjälte med pollenallergi som svaghet. Nu kanske du tänker att nysa, det har du gjort också och det är ingen stor nackdel. Försök bunta ihop ett gäng skurkar samtidigt som du har ett nysanfall på grund av att de kastar pollen i ditt ansikte. Och om du trodde en minut med sammanhängande nysningar är ett anfall så är det bara att man känt av att man var pollen i näsan enligt min definition.

Till skillnad från Stålmannen kan pollenallergiker inte flyga, röntgensynen är det också dåligt med. Glidflygning i stil med flygekorrar är väl det minsta man ska kunna be om som kompensation för många och långa nysattacker.

Om inte jag kan få flygförmåga kan väl i alla fall de som har det värre än mig kunna ha det som tröst. Jag klarar trots allt av ett vanligt liv, med ett och annat avbrott för att nysa. Problemet är att ett vanligt liv innehåller sparsamt med tid ute i naturen.

Dimma

Utsikt

Posted in Långa turer.