Ibland bedömer man situationen fel. Då gäller det att man lär sig något av det.
Appen på telefonen larmar om ankaret inte håller väcker mig mitt i natten. Ljudsignalen är så hög att man inte kan undgå att vakna av den.
Det är inte första gång det sker. Tidigare har det bara varit falska larm, det finns flera orsaker till detta. Jag brukar sätta på larmet när jag är färdig med ankringen. Jag måste därför uppskatta hur långt bort ankaret är och bäringen till det. Att jag kommit för långt bort från punkten där appen tror jag släppte ankaret betyder oftast att ankaret är på en annan plats.
Dessutom kan en GPS visa fel position. För de flesta användningsområden har det ingen betydelse, felmarginalen är ofta liten och under kort tid. Fel på tio meter under en sekund kan vara tillräckligt för att larmet går.
Till slut så kan jag dragga, men få fäste igen. Jag har ett bruceankare, de är kända för att lätt få fäste om de förlorar greppet.
Trots att jag tidigare bara fått falska larm hoppar jag upp och skyndar till sittbrunnen. Ute är det mörkt, men tillräckligt ljust för att jag kan se omgivningen. Bojarna mitt i viken har kommit mycket nära. Jag draggar helt klart. Jag skyndar mig att få på mig seglarkläderna, skor bryr jag mig inte om. Inte bara brandmän som alltid har kraftiga hängselbyxor och kraftig jacka lättillgänglig så man inte behöver leta i mörker när det är bråttom.
Närmast är en av de två båtarna som ankrat tillräckligt bra på kvällen.
Jag startar motorn och tar upp ankaret för att leta efter en ny plats. Jag vill helst undvika att ankra där jag kan krocka med andra båtar om jag draggar igen. Jag vill inte heller ha andra båtar i vindriktningen.
Till slut kan jag lägga mig.
Nästa morgon funderar jag på vad som skett under natten. En del seglare ser det som något som händer någon gång i bland. Jag hör inte till dem. Draggar man när man inte är ombord kan båten få stora skador eller kan förloras.
Personer jag haft ombord som seglat med ett 30-tal olika kaptener har sagt att de aldrig varit med om så noggrann säkerhetsgenomgång som jag har. Jag har bestämt mig för att dragga inte ska ske mig, trots det hände det.
Var det dåligt sjömanskap som orsakade detta?
I så fall har jag lika dåligt sjömanskap som 25 % av de övriga båtarna i viken. Det är ändå bättre än 25 % av de andra båtarna. Den andelen drev ut ur viken utan att någon vaknade. Jag räknar med att de skulle vakna när de kom ut på mer öppet vatten och vågorna blev större.
Vad var då orsakerna som jag, och andra, kan lära av?
Det är ofta flera saker som orsakar olyckor. Den här gången blev det en nästanolycka. Det var minst 100 meter till jag skulle gå på grund. Det är bättre marginal än ett kryssningsfartyg som fick motorproblem utanför norska kusten i vintras. Med ett ankare som släpar i botten driver man förhoppningsvis långsamt, jag hade en del tid att antingen starta motorn eller hissa segel.
Att tre av fem båtar i hamen började driva gjorde mig nyfiken på vad som egentligen skett. En del orsaker till att jag draggat gäller säkert för de andra också, andra är för mig personligen.
Jag hade inte fått en färsk väderleksrappor på ett tag. De få gånger jag haft bra täckning har jag lagt tiden på att lösa problemen med att få tag på utrustning, mer om det i ett senare inlägg. När jag försökt få tag på väderleksrapport har täckningen varit så dålig att det tagit lång tid att söka efter platser. De jag sökt efter har ofta inte funnits. Det har gjort att jag bara tagit en plats eftersom den borde finnas med, även om jag sett att det finns en risk för att det är på ett ställe som har skydd mot vinden. Jag söker i vanliga fall alltid rätt på den mest väderutsatta platsen.
Eftersom jag gång på gång använt olika väderappar som sökt och sökt till de kommer fram till att platsen jag vill ha väderleksrapport för inte finns tog jag till slut en stor ö. Det gjorde att jag kanske tolkade väderleksrapporten fel och förväntade svagare vind.
När jag kom in i viken var det mycket svag östlig vind. Den var så svag att jag hade kunnat låta bli att använda ankare, kättingen som låg på botten hade varit tillräckligt. Det skapar falsk trygghet.
När jag fått ned ankaret brukar jag testa det genom att backa. Jag var osäker på om jag skulle testa den för vindar från öst eller väst. Jag valde från öst. Ett ankare som inte grävt ned sig ordentligt måste hitta fäste på nytt om vinden vänder. Hade jag valt att backa mot öst hade jag testat för de kraftiga vindar som kom, men kunde leda till att det släppte om vindarna från öst tilltog. Det hade kunnat leda till att jag drev upp på land. Dragga med vindar från väst skulle ge mig mer tid innan jag gick på land.
Jag valde att inte använda ett extra ankare som jag gör när jag är osäker. Tänker jag tanken att huvudankaret inte är tillräckligt har jag ut ett extra ankare. Den extra tiden det tar att ta ned och upp ett ankare är liten jämfört med tiden (och kostnaden) för att dragga om båten skadas. Jag kände mig säker och hade dessutom inga planer på att lämna båten.
Detta var den 45.e ankringen bara i år. Det är lätt att känna sig säker när man aldrig draggat och dessutom har ett ankare semesterseglare ser som överdimensionerat. Mitt väger 15 kg. Jag har sett segelbåtar som är sex fot längre än Tumler med 12,5 kg ankare av samma typ.
Slutligen spelade botten in. Det var nog viktigaste orsaken till att så många båtar draggade. Enligt sjökortet är det långgrund sandbotten. Bra för de flesta ankare. Det var långgrunt, men att det sandbotten var en sanning med modifikation. Både mitt ankare och det på den andra båten som ankrade om samtidigt hade mycket tång på sig. Det trubbiga bruceankaret är dålig på att komma igenom tång. Då behöver man ett spetsigt ankare, som är vad jag använder som andra ankare.
Jag var glad att jag var ombord när det skedde och såg det som en lärdom. Nu kommer jag oftare vara osäker på om ankaret sitter. Därmed kommer jag oftare använda två ankare och vidta andra försiktighetsåtgärder.
Hur gick det då?
Vinden fortsatte vara kraftig nästa dag.
Segelbåten som drev i väg har jag ingen aning om. Jag räknar med att de vaknade innan de gick på klipporna några sjömil bort.
Jag hade ut ett extra ankare, nu spetsigare som kan tränga genom tången. Det höll.
Den andra segelbåten som ankrade om hittade ett nytt ställe ett fåtal båtlängder upp mot vinden från mig. Jag var måttligt nöjd med det, men de höll vakt för den händelse de skulle dragga igen. Det gjorde de. Även denna gång fick de upp stora mängder tång när ankaret togs upp.
Två nya båtar kom under dagen. En av dem draggade.
Fyra av sju båtar fick inte fäste. Det är dålig statistik.
Har du kommentarer eller frågor? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se.
Alla kampanjer på ett ställe