Tre frågor präglade min tur senaste helgen: Hur stora kan stjärnskott vara? Var finns renen? Hur överlevar man en zombieinvasion?
Kort tid innan jag skulle ge mig ut på helgens tur kom mitt teleobjektiv hem från fotouppdrag bland vildren och myskoxar på Dovre. Planen om att ta en tur med tarp och hängmatta i skogen blev därför ändrade. Det blev i stället en tur för att leta efter rendalsren bland höstfärger, ett motiv jag gärna skulle vilja ha mer av i bildarkivet. Det blev därför ompackning i all hast och upp på fjället för att spana efter renen. Första natten tillbringades under den stjärnspäckade himmelen. Jag låg länge både på kvällen och såg upp mot stjärnor och stjärnskott. Såg bland annat en eldkula, ett gigantiskt stjärnskott. Diametern var hälften av månens diameter och med en lång svans. Den var över på någon sekund. Efteråt undrade om jag verkligen såg rätt. Var den verkligen så stor? Hur stora kan stjärnskott utan att ramla hela vägen ned på jorden?
På lördagen gick turen vidare in mot fjället. Jag hittade färska spår av renen som jag följde halva dagen, men renen såg jag inte. Det blev kväll, regnet kom och jag la mig i tältet och lyssnade på podradio. Det är underligt, men även om jag oftast hör på Sommar i P1 när regnet slår mot tältduken och höstfärgerna har börjat komma så är det skärgård och sommarvärme som jag får associationer till när jag hör signaturmelodin. Denna kvällen var det en en person som har kurser i zombieöverlevnad som var sommarvärd. Nu tänker säkert mina norska läsare ”Hva er dette for noen svenskevits? Zombier finnes jo ikke.” När man har legat sömnlös under stjärnhimmelen och sett ut mot oändligheten är det lockande att svara att om universum och tiden inte har något slut så måste allt ske förr eller senare, även något så osannolikt som en invasion av zombier. Om det inte sker på denna planeten i morgon kan det ske på en annan planet efter nästa big bang. Det riktiga svaret är att förberedelser inför zombieinvassion är ett roligt sätt att lära sig om människans reaktion i krissituationer och hur man klarar sig om viktiga samhällsfunktioner slutar fungera. Jag kunde konstatera att Rendalen är ett bra ställa att bo om det det blir en zombieinvasion: Lite folk som kan bli zombier, mycket natur där man hittar mat och rent vatten och de flesta känner de flesta. Att man känner personer i sin närhet är viktigaste faktorn för att överleva en katastrof, oavsett vilken typ, eftersom chansen att få hjälp ökar.
Söndagen började med uppehåll, men regnet kom någon timme efter att jag startat vandringen. Renarna kom också, två stycken som avvikit från flocken, men de försvann innan jag hunnit ta fram kameran och jag lyckades inte spåra upp dem igen. Bilderna jag hoppats på att få under turen fick jag inte, men det blev ändå en bra tur med många stora frågor och få svar.