Hur mycket gas är kvar? Det är en fråga många vandrare har ställt sig.
Efter att ha fotograferat soluppgången gick jag den sista biten till Sinnes, en liten ort med massor av stugor och några få året runt bostäder. Så många stugor att mataffären till och med fått tillstånd att ha öppet på söndagar.
På handlingalistan var bland annat mat för en vilodag, mat för nästa etapp handlas i morgon, men också karta. Jag gjorde bara en grov planering inför turen där jag skrev upp alla platser jag ska proviantera och vilka kartor jag behöver. Vilken dalgång jag ska gå i och liknande detaljplanering för ett helt år orkade jag inte ta före turen, det gör jag istället två etapper framåt.
När jag planerade nästa etapp upptäckte jag att en dalgång med branta sidor spärrar tvärs över nästa karta. Jag fick tag i sista intilliggande kartan i affären så jag kan gå runt.
På grund av branta sluttningar går jag inte till Hauga som planerat, men till Suldal. Jag pratade med bensinmacken där om de har gas till friluftskök, det har de dessvärre inte.
Jag har tidigare skrivit i min artikel Bränsle till friluftskök att en nackdel med gas är att man inte vet hur mycket som är kvar, det kände jag på nu. Hur länge till räcker gasen? Jag ställde upp den slitna, rostiga gasflaskan på bandet vid kassan. Jag har använt drygt hälften av gasen på tre veckor. Ska jag satsa på att det räcker till nästnästa provianteringsställe? Det går utan problem om jag äter kall lunch framöver. Eller ska jag redan nu bära med mig en extra gasflaska?
Före turen funderade jag på om jag skulle köpa ett gaskök som går snabbt att använda, väger ett hekto och med möjligheter att köpa små mängder bränsle. Fotogen däremot, det är billigt och man får tag på bränsle på alla bensinmackar. Jag är inte helt säker på om jag valt rätt.
Innan soluppgången.
Innan solen ger energi.
Innan dimman lättar.
Efter handling.