Det är viktigt att ha bra rutiner för raster, framför allt om man är på tur med en stor grupp med olik fysisk form om alla ska njuta så mycket som möjligt av turen.
Bästa tipsen om raster
- Var flexibel med hur långt ni går, speciellt i små grupper.
- Ta med tillräckligt med vatten för att inte behöva stanna vid en bäck varje gång du tar rast.
- Använd teckenspråk om ni går med stort avstånd.
Tid mellan raster
Jag har hört många tips på hur många minuter man förflytta sig när man ägnar sig åt friluftsliv innan man tar rast, mellan 30-50 minuter brukar rekomenderas och därefter 10-15 minuter rast. Jag anser att det är mycket personligt hur långt man ska gå, är man ensam eller bara några få personer bör man ta etapper efter förhållanden och form istället för att stirra sig blind på klockan.
Är man en stor grupp blir det något annat. Då är det svårare att anpassa vandringsmönstret efter att alla ska tycka att allt är lagom. Man kan inte stanna så fort någon behöver lite extra vila efter en kort, men krävande backe. Vid varje rast är det någon som vill ha lite extra tid för att i lugn och ro byta kläder. Därför behöver en större grupp en person som har ansvaret för när det är rast och hur länge. Det kan då också vara bra att bestämma att man inte går mer än en bestämd tid innan det är rast, då vet slitna ben hur långt det är kvar.
Är man bara några få i gruppen bör pausen vara så lång som man känner för. Är man flera är det bättre att de som ska göra något som tar lite längre tid skyndar sig lite. Risken är annars att alla raster blir ganska långa om man alltid ska vänta på att den som behöver mest tid till att reglera kläder och dricka ska ta god tid på sig. Detta gäller mest på vintern och med oerfarna personer eftersom det då blir betydligt mer reglering av klädsel. Kom i håg att klockan inte börjar ticka förrän sista personen kommer fram till platsen där de andra står och väntar.
Var tar man rast?
På vintern tar man med sig vatten för hela dagen eftersom det inte går att få tag på flytande vatten, men på sommaren är tillgång till vatten viktigt vid raster. Har du med dig några deciliter vatten ökar vikten i ryggsäcken med några hekto, men det ger mer frihet i var du kan ta rast och du slipper vara törstig om det är längre mellan bäckarna än du förväntat. Du vet dessutom aldrig var du blir tvungen att ta en rast för att i lugn och ro läsa kartan.
Jag använde tidigare ett vätskesystem som bestod av en flaska med en lång slang som jag kunde dricka ur utan att stanna. Tidigare kände jag att jag var tvungen att tvinga i mig tillräckligt med vätska när det var raster, och ett vätskesystem var en mycket bra lösning, i alla fall när det inte var minusgrader. Är det kallt riskerar vattnet att frysa i slangen, även om man kan förlänga antalet timmar med flytande vatten genom att ha ordentligt varmt vatten och isolera både flaska och slang.
Blåser det bör man försöka hitta en någorlunda skyddad plats. Detta gäller särskilt om man fryser och behöver ta av sig skaljackan för att sätta på sig en extra tröja. Är man en grupp bör man stanna så man syns på långt avstånd, det gör det lättare för alla trötta eftersläntrare. Det blir betydligt lättare att ta sig fram om målet är betydligt närmare än lägerplatsen 10 km bort. Under tunga dagar brukar jag försöka hitta delmål på olika avstånd. ”Kommer jag bara över krönet där borta blir det inte lika brant stigning”, ”Bakom den svängen kommer utsikten bli bättre och därmed går det lättare”, ”Vid bäcken där borta ska jag ta rast” eller ”Bara jag lyckas ta ett steg till med den &!#/[* pulkan uppför denna #&”¤%} backen i detta ¤#}¤ föret så ska jag vila några sekunder”. (Jag vet, det var inga bra tecken för svordomar, men jag hittar inte dödskallar, knutna nävar eller blixtar på mitt tangentbord. Hade jag hittat det skulle vilket fall som helst varken Explorer eller Firefox klara av att visa dem.)
Rast bakom en stuga för att få skydd mot vinden.
Jag och en vän utvecklade ett enkelt teckenspråk för alla de gånger vi var flera hundra meter från varandra. Om den som går först sträcker staven rakt upp så betyder det: ”Är allt bra? Ska jag fortsätta?” Om den som är först istället sträcker staven åt sidan betyder det: ”Jag kan tänka mig rast nu, vad tycker du?” En stav rakt upp som svar betyder: ”Allt är bra, du kan fortsätta.” En stav rakt åt sidan som svar betyder: ”Jag behöver en rast”. Om den som är längst fram tar ut staven åt sidan och fortsätter trots att den som är bak bett om rast betyder det: ”Jag ser att du vill ha rast, men det finns ett bättre rastställe lite längre fram”. Vi hade ett tag planer om att kanske ha ljudsignaler, men vi insåg raskt att det inte var någon större idé när man är på fjället där tecken ofta bär längre än ljud, och ljud kräver visselpipa eller att man tar av handskar för att busvissla.