Gränsen mellan vandringssäsong och skidsäsong kan vara en utmaning för den som är bestämd på att hålla på med friluftsliv hela året. Specielt senhösten är en period då många håller sig inne mer än vanligt, men behöver det vara så?
Viktigaste tipsen om friluftsliv på senhösten
- Använd ofodrade vandringskängor.
- Förbered skorna till nästa morgon.
- Planera turen så du inte behöver vada.
- Beräkna korta dagsetapper.
- Förbered dig på att du kan bli blötare än vanligt på grund av temperaturer runt noll grader och snö.
Friluftsliv på senhösten ger extra utmaningar
En del som håller på med friluftsliv säger att alla årstider har sin charm. Under turer på senhösten har jag funderat på vilken charm friluftsliv under denna del av året egentligen har som man inte kan hitta under några andra delar av året. Senhösten är i denna artikel definnerad som tiden mellan att snön har lagt sig till att man kan åka skidor. Hittills har jag bara kommit på att det ger en härlig känsla att vintern snart kommer och då tar man fram skidor, kan dra pulka på vindpackad snö och det är torrt. Att säga att det är nästa årstid som är charmen med årstiden ser jag som en klen tröst. Däremot finns det en del nackdelar med friluftsliv på senhösten som man inte brukar ha andra delar av året:
- Det är kallt, men samtidigt fuktigt. Snöblandat regn känns ofta betydligt kallare och våtare än när det är regn eller snö.
- Snön är våt, även om det inte är nederbörd blir utrustningen fuktig. Detta betyder bland annat att skosnörena blir isiga och omöjliga att knyta. Det bildas stora snöbollar på snörena. Lädret på skorna blir stenhårt över natten. Remmar blir isiga.
- Det är för lite eller för lös snö för att åka skidor. När man går har man snön högt upp på benen. Är snön bortblåst är det isigt.
- Bäckar är svåra att korsa. Man känner inte för att vada på grund av kylan, på botten kan det ligga is. Att hoppa mellan stenar går inte på grund av att stenarna är täckta av is.
- Varje steg på en myr är rysk roulett. På grund av att myren är täckt med snö ser man inte på vegetationen om man kommer sjunka ned i torven och skorna fylls med vatten. På den positiva sidan kan det vara ett islager i torven som gör att chansen ökar att det ska hålla. Det kan också vara krävande när det är gränsfall om myren är frusen eller inte eftersom man tar et steg och den håller först, för att sedan ge vika när man lyfter den andra foten. Det blir som att gå på skare som nästan håller, men blötare.
- Man måste nästan ha med sig full vinterutrsustning, men man kan inte ha pulka och det är redan tungt att gå på grund av snön.
- Dagarna är korta, kan vara en fördel om man vill fotografera både solnedgång och soluppgång.
Från att snön har lagt sig och till att skidorna ska fram ur förrådet bjuder friluftsliv med andra ord på en del utmaningar. Det betyder ändå inte att man måste sitta hemma framför brasan och vänta på skidsäsongen, naturupplevelserna är fortfarande där ute.
Tips till friluftsliv på senhösten
När du lägger dig i tältet på kvällen är det inte bara att sätta ifrån sig vandringskängorna och tro att du ska få på dig dem på morgonen. Jag föredrar vandringskängor utan foder (läs mer om det i min artikel om Vandringskängor). Det betyder att det bara är ett läderlaget som blir stelfruset, men det är tillräckligt för att det ska ta lång tid att få på sig skorna nästa morgon. Lägger du vandringskängorna i sovsäcken blir det lättare att sätta på dem på morgonen. Att göra det är ett måste om du har fodrade skor som blivit fuktiga.
Om du inte lägger vandringskängorna i i sovsäcken: Snöra upp dem på kvällen så det är löst snöre längs hela skon. Kanske är skosnörena fulla av is och måste värmas upp för att man ska kunna lossa dem, men det är bättre att göra det på kvällen än när man vill i väg på morgonen för att utnyttja den korta tiden det är dagsljus. Se också till att forma skon så skaftet är så stort som möjligt.
Vandringskängor som du har tagit av dig, men inte gjort något mer med, är för små för att få ned foten i när de är hårda. Jag har använt 25 minuter på att få på mig skor på morgonen eftersom jag inte förberett dem ordentligt kvällen innan.
Att följa de tips som jag skrivit i min artikel om vadning känner man inte alltid för. Ofta är det ganska lite vatten i bäckarna, men det kan vara tillräckligt för att rinna över skorna. Vadarpåsar är ett extra intressant alternativ under denna tid på året. Is på botten gör det extra riskfyllt att ta sig över bäckar, ta hellre en omväg än en stor risk, eller använd ordentliga broddar.
Du bör beräkna korta dagsetapper. Snö, tung utrustning och korta dagar gör att man inte kommer så långt varje dag. Om dagsettapperna är långa i början av turen kan ett kraftigt snöfall medföra att du senare måste slita hårt för att förflytta dig några få kilometer om dagen.
Ta med ett extra ombyte av både sockor och vantar. Man blir lätt våt på händerna av att man tar i varm snö. Samtidigt är det extra stor risk att man blir våt på fötterna på grund av att man kan sjunka ned med foten i en myr.
Använd regnbyxor. Är temperaturen på några få minusgrader kan byxorna bli varma på utsidan så snön smälter och både byxorna och långkalsongerna blir våta när du har snön högt upp på benen. Du måste också se till att byxorna inte glider upp och det kommer in snö. Har du låga skor bör du ha snölås.
I stor grad behöver man samma utrustning som på vintern. Detta inkluderar bland annat ansiktsmask och skidglasögon. Tillgången på vatten är inte lika god när snön har lagt sig som under barmarkssäsongen. Dessutom är vattnet i bäckarna kallt, vilket kan vara härligt om man är varm efter att ha gått i lössnö. Är man kall kan en termos med varmt vatten vara bra.
Korta dagar gör att man har mycket tid i sovsäcken i tältet på kvällen. Se till att ta med tillräckligt med saker att göra under långa kvällar. De korta dagarna kan också göra att man måste gå i gryning eller skymning. En stark pannlampa kan vara en fördel, även om behovet inte är lika stort som på vintern på grund av att man håller ett lägre tempo till fots än på skidor i nedförsbacke.