De flesta tänker att problemet med åskbyar är blixten, men för en seglarenkan också vinden ge en ordentlig kamp om man inte förberett sig.
Jag hade den tidiga morgonvakten första morgonen efter Öresund. Vinden var från sidan och varierande. Ibland kom relingen ned i vattnet.
Jag började undra hur Emanuelle, som sov på vindsidan i förpiken, klarade av att sova när det lutade så mycket. Jag tittade ned och fram i förpiken. Otroligt nog låg hon kvar på styrbordsidan.
När hon kom upp en stund senare för vaktskifte sa hon att hon kilat fast foten i sprickan mellan madrasserna och jammat (en teknik där man använder handen som kil i sprickor) under madrassen på andra sidan.
Bra med en erfaren klättrare på vindsidan i dubbelsängen.
Redo för regn och åska.
Vi hade god fart stora delar av dagen. Fram till åskan kom. Då blev det stiltje. Mellan åskbyarna. Vi revade seglen när vi hörde att åskan närmade sig..
Det behövdes.
Vi såg hur vinden närmade sig. Båten fick upp farten och lutade mer och mer.
Naturligtvis uppstod det saker som måste ordnas på fördäck. På väg tillbaka såg jag att relingen låg några decimeter under vattnet. När jag såg på andra sidan tänkte jag under bråkdelen av en sekund att vi förlorat ett segel som vi släpade efter oss. Sedan insåg jag att det var bubblor från båten, som mer på sidan än upprest, med bara ett revat storsegel forsade fram genom vattnet.
Åskbyn passerade och lämnade oss drivandes i stiltje. Fram till nästa omgång.
Kommentarer efteråt var ”I was glad that I asked the first day how much the boat can heel.” och ”Am I allowed to that it was fun?”
Framåt kvällen kom vi fram till Vrångö där vi kastade ankar. Vi rodde i land för att se lite av ön.
Jag insåg att det är bra att resa i sitt eget hemland med personer från andra länder. De kan berätta hur vacker naturen man tar förmgiven faktiskt är.
Yoga på fördäck
Ankringsplats vid Vrångö
Problemet med att gå på tur med klättrare är att de ska testa alla klippor man går förbi. Nästan lika irriterande som att gå på tur med fotografer.
På upptäcktsfärd.
Som en gåva från ovan kom fartyget framför solnedgången. Kanske inte så konstigt med tanke på att det stod ”Sailing for Jesus” på det. Musiken som lovprisade gud kunde höras på milsvid avstånd. Som att sitta långt ut i ingenstans och njuta av utsikten när man nås av tonerna från glassbilen
Efter att vi gått tur på två öar var det bara jag som rodde tillbaka till båten.