Vatten kan ge storslagna naturupplevelser, även i trånga utrymmen.
Jag står utanför kyrkan, omgiven av branta fjäll, och och gräver fram varmare kläder ur ryggsäcken. En kall vind kommer ut ur den mörka kyrkporten, en skarp kontrast mot den varma vårdagen.
Jag går in och längs den marmorklädda kyrkgången. Pannlampan är det enda ljuset. Man måste se sig för så man inte trampar i vattnet som rinner på golvet. Blicken bör inte bara vara ned, på en del platser är taket så lågt att man måste böja sig.
På väg genom kyrkgången.
På avstånd hör jag prästens predikan, men till att börja med otydligt, som ett sorl. Jag ser att det ljusnar längre fram. Predikan blir högre när jag närmar mig predikstolen. Mer som ett öronbedövande dån.
Väl framme möter mig en syn som även kan få en ateist att utbrista ”Oh Jesus” av hänförelse.
Vad är det för någon obskyr församling jag besöker?
”Kyrkan” har fått det passande namnet Trollkyrkan. Den har byggts, rivits och byggts om under tusentals år när vatten har löst upp kalken i marmorstenen och bildat en grotta.
Prästens predikan var som ett dån.
Öppningar i taket gav ljus ned i grottan.
Har du kommentarer eller frågor? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se.
Alla kampanjer på ett ställe