Långhelg, rundslinga, vår och fint väder. Tältvandrarna på Sörmlandsleden har plötsligt blivit många.
Nu har Stockholmare förstått att tältsäsongen har startat. Under en månad har jag bara mött på tre personer på övernattningstur längs Sörmlandsleden, alla ensamma. I tillägg mötte jag en som gick på vägar från Haparanda till Ystad.
På två dagar har jag nu mött 11 tältvandrare, en ensam, resten i par. Det har varit allt från erfarna vandrare till personer på sin första tälttur. Mest Stockholmare, men också utlänningar som undrar hur man uttalar ”Sörmlandsleden”.
Det var det jag börjat kalla för ”vanligt väder”. Det betyr soligt och varmt. Delar av dagen gick jag längs stranden där det fläktade skönt. De svala vindarna nådde också en bit in skogen och upp på kullar.
Vatten var det dåligt med, men det fanns på några fler platser än de jag kände till enligt andra vandrare. Planen var att gå till Långmaren som är en gammal gård man bevarat utseendet på. Om Astrid Lindgren hade kommit från Södermanland hade gårdarna i Bullerbyn sett ut som här. De små husen, många med vita knutar låg på en slänt med utsikt över åkrarna där viporna flög runt. På sluttningarna låg betesmarker med vitsippor och ekar.
Vid Långmaren finns en kallkälla, om det inte fanns vatten där skulle det bli en bra bit att gå till nästa vattenkälla. Jag kom fram och öppnade locket. Ett lager med ett eller annat låg på ytan. Den andra ensamvandraren som kom fram samtidigt beskrev det med att det såg ut som om någon diskat i kallkällan. På det gamla bostadshuset fanns en kran med rent vatten där flaskor och vattensäckar kunde fyllas på. Vi satt en stund och njöt i solen innan han gick vidare och jag letade efter en lägerplats med bra utsikt.
Vandring mot Nynäs slott.
Nynäs slott
Jag har klagat en del på vädret, men det är ganska skönt att sitta barfota och äta lunch vid havet.
Betesmarker vid Långmaren.
Så såg det ut förr.
Åkrar vid Långmaren.
Blåbärsris
Björkarna har snart helt utslagna blad.
Solnedgång över åkrarna.