Ska man på konferans i Oppdal kan det vara bra att passa på att besöka något av de fina turområdena som ligger i närheten. Mitt val blev Rondane, trots att väderleksrapporten kanske inte såg så bra ut.
Planen var att ge sig ut på tur på fredagskvällen förra helgen, men regn, mørker och kuling gjorde att det var mer lockande att vänta till lördag morgon. Bilen packades med snöskor, vandringsstav och två ryggsäckar, en för turen och en för konferansen jag var på väg till. Efter någon timmes körning kom jag fram till Rondane och kunde till min glädje se att nattens oväder hade gjort sitt. Snön var nästan helt bortblåst och snöskorna kunde lämnas i bilen.
Jag försökte utnyttja så mycket jag kunde av den korta dagen. Lägerplats hittade jag i Bergedalen när det började bli dags att ta fram pannlampan. Tältet slogs upp på en smalt, flatt markområde mellan stigen och en djup bäckravin.
Det tog lång tid att slå upp tältet. Marken var frusen, på några platser använde jag vanliga tältpinnar, men till de flesta stormlinor blev jag tvungen att använda spikar som jag slog ned med hjälp av vandringsstaven. Uppsättningen avslutade med att jag letade rätt på några stenar som inte var fastfrustna som jag kunde lägga på de mest utsatta stormlinorna. Så kom uppgiften klättra ned i bäckravinen för att se om det gick att sparka upp ett hål i isen för att få tag på vatten i flytande form. Det var inte lätt att komma upp med en full kastrull i en hand, en termos i den andra och en vattenflaska under armen. Halvvägs upp tappade jag kastrullen och blev tvungen att gå ned igen och fylla på. Så blev det äntligen dags att gå in i tältet och krypa ned i sovsäcken. Jag tänkte att det finns stunder då man mer än andra önskar att man inte har glömt sovsäck, liggunderlag, tändstickor eller något annat viktigt för att få en mysig kväll i tältet. Allt var med denna gången.
Jag somnade tidigt, men vaknade bara någon timme senare av ljudet av att vinden ryckte och slet i tältduken, jag insåg att det var risk för att det skulle komma in snö i yttertältet. Skorna hade jag glömt att lägga i ryggsäcken. Jag tände pannlampan och tittade ut genom myggnätet, mina farhågor besannades. Rädda skorna! tänkte jag och fick kraftigt snödrev i ansiktet när innertältet öppnades. Jag grävde fram skorna, tog in dem i innertältet och stängde snabbt för att inte få in mer snö i sovsäcken och allt annat som var i tältet.
En härlig känsla att kunna gå över frusen mossa som man i vanliga fall skulle sjunka ned till knäna i.
Trots att det skulle bli en utmaning att gräva sig ut på morgonen om detta fortsatte hade jag mest lust att säga som mannen som väcks av sin fru mitt i natten som säger ”My water broke”: ”I fix it later”. Men jag insåg att det var bäst att ta tjuren vid hornen och försöka täta tältet så bra som möjligt redan nu.
Att behöva gå ut sent på kvällen eller mitt i natten för att ordna med tältet har blivit tradition när jag går på tur vid denna tid på året i Rondane. Två gånger tidigare har jag startat turer på nyårsafton vid Rondane. Första gången slog vi läger i hård vind inte långt från där jag slagit läger denna gång. Vi byggde en lämur mot vinden som mojnade och försvann helt efter några timmar, men den kom tillbaka med full styrka, denna gång från andra hållet. Vi blev tvungna att gå ut och bygga en ny lämur. Andra turen slog vi läger i försänkning för att få mer skydd mot vinden, men det började driva mycket snö på kvällen och det samlades snö runt tältet som riskerade att begrava det och knäcka stängerna. Jag gick upp varannan timme den natten för att gräva bort snö och se om vi skulle behöva flytta tältet till en mer utsatt plats eller gräva bivack.
Jag tog på mig pannlampa, jacka och byxor. Till slut tog jag på skidglasögonen och de stelfrusna skorna och gick ut i den kalla, mörka natten. Det hade kommit mer snö som jag kunde använda för att tynga ned tältduken mot marken, men inga stora mängder. Den var dessutom lös och blåste bara bort när jag skottade upp den mot tältet väggar. Jag blev tvungen att krama snöboller av den torra smön, det tog tid och jag var tvungen att behandla dem varsamt för att de inte skulle gå sönder, men till slut hade det blivit tillräckligt tätt för att hindra snön från att blåsa in. Jag gick till blockmarken där jag hittat stenare tidigare på kvällen och fick loss några fler för att förankra tältet mot alla vindriktningar, jag hade liten lust att gå upp igen för att ordna med tältet om vinden skulle vända.
Inne i tältet igen upprepades den omständiga preceduren med kläder och utrustning, men nu i motsatt ordning. Denna gång skulle jag komma i håg att ta ut sulorna ur skorna, de var fastfrusna så jag var tvungen att använda tång för att få ut dem, och lägga dem i ryggsäcken.
Nästa dag hade vinden stillnat och det såg ut att bli en fin dag för vandring. Tången åkte fram igen, denna gång för att få upp tältpinnarna som frusit fast i marken. Tänk att en tång kan vara så användbar på en tur.
Fint vandringväder första dagen på tur.
Det är alltid en del jobb för att av och på rätt kläder i ett litet tält innan man kryper ned i sovsäcken.