Efter att ha väntat ut dåligt väder seglade vi ut mot Skottland onsdag morgon. Min hittills längsta segeltur på öppet hav.
Vi gjorde ett kort stopp i Bergen i tisdags för att hämta upp Trygve och Anette och fylla på matförråden inför seglingen över Nordsjön. Därefter åkte vi ut till Glesvær som ligger på en av de yttersta öarna och väntade på bättre väder. Vi ville helst undvika att starta turen i hård vind och höga vågor innan vi fått sjöben.
Dagen efter hade den värsta vinden avtagit och vi kunde ge oss ut på havet utan att det skulle bli alltför obekvämt. Vi lämnade land och det grå vädret bakom oss och satte kurs mot Skottland.
Snart delade vi upp dygnet i tvåtimmarsvakter som vi delade två och två med möjlighet att byta internt om någon i vaktlaget behövde vila. Jag som var minst erfaren fick vakt med Einar, skepparen. Trygve och Anette seglar med Draumen för fjärde gången, i tillägg till lång erfarenhet från andra båtar.
Inför seglingen hade jag funderat en del på hur det skulle kännas att ge sig ut på havet utan annan utsikt än himmel och hav. Och hur skulle jag klara sjösjukan? Jag är van vid att ge mig ut på öde fjäll, men att segla på öppet hav är kanske annorlunda. Ger man sig ut på ett fjäll har man bara med sig den packning som få plats i en ryggsäck eller pulka, nu hade vi med en hel båt. Tar man med för mycket av civilisationen för de storslagna naturupplevelserna? Och hur är det när landskapet knappt ändras under lång tid?
Jag kunde snabb konstatera att känslan är den samma som vid fjällturer. Båtens rörelser gav ingen sjösjuka, de var bara härliga. Som när man ligger i en hängmatta en vacker sommardag. Till att börja med.
Trygve vid rodret, Anette håller utkik.
Jag och Einar hade vakt från klockan två på natten. Han tog första timmen, jag den andra. Under min vakt passerade vi ett bälte med oljeplattformar som lyste upp i natten som julgranar.
Vinden ökade. Revet jag och Einar tog ut vid vårt vaktbyte var tvunget att sättas tillbaka när jag låg och sov. De hade väckt Einar för att få hjälp. Jag hade halvt i sömnen noterat att revandet tog ovanligt lång tid. När jag vaknade till nästa vakt fick jag veta varför. Något hade gått sönder i riggen och vi bli tvungna att laga det när vi kommer fram till Skottland. Jag lät Einar sova hela vakten för att vila ut.
Jag vaknade i god tid till min morgonvakt på torsdagen. Jag hade en obehaglig känsla av illamående. Det var svårt att avgöra om det var sjösjuka, sjösjuketabletter, brist på mat, vatten eller sömn. Jag bestämde mig för att satsa på det sistnämnda, det var mest bekvämt att åtgärda det. Jag vände mig och gjorde mitt bästa att somna om.
Vi hade vinden från sidan, men vågorna kom framifrån. Det gav ett obehagligt stampande när båten slet för att komma upp på en vågtopp, för att sedan glida ned i vågdalen, ibland med en kraftig inbromsning när Draumen gled in i nästa våg med ett kraftigt sprut runt fören.
När det var dags för min vakt var det inte längre något tvivel om vad illamåendet berodde på. Jag drog på flytvästen, gick gick ut och satte på en livlina innan jag hängde över relingen. Det kändes bättre, men jag undvek att vara alltför mycket under däck en bra stund framöver.
Glesvær
Land försvinner i aktern.
En ovanlig blåfärg på vattnet.
Nordsjön är inte större än att man har sällskap av fåglar hela vägen.
Solnedgång
Oljeplattformar.