Att behöva avbryta ett toppförsök kan i bland vara tungt, andra gånger är det ett lätt beslut som man tar med en axelryckning.
Så blev det dags att göra en halv Sølentravers med fotografering från toppen i solnedgången. Det var något jag tänkt på den senaste veckan, detta skulle bli en kväll nästan lika bra som gårdagen. Jag gav mig av från lägret mot Fiskevollen i lunchtid och gick upp på fjället när jag kom till Sølens norra ände. Sølen består av tre toppar, den sydligaste var jag på dagen innan och ligger söder om passet där jag hade läger, mellantoppen är den högsta. Jag kom fram till den nordligaste toppen utan problem och ned från den och påbörjade den sista stigning mot toppen. Där började det bli lätt klyvning, det betyder att det inte är klättring, men man måste använda händerna.
Drygt 100 meter från toppen uppstod problemen. Då kom jag till en klippa som var svårare än de andra att komma upp på. Alternativet var att gå runt på ett brant snöfält. Jag såg nedåt. Snöfältet blev brantare och slutade i några stenar, om jag tappade fotfästet på den hårda snön skulle det bli svårt att hinna trycka ned staven i snön stanna innan stenarna. Ingen skulle sakna mig på några dagar om jag skadade mig så illa att jag inte kunde komma åt telefonen. Det kunde ta ännu längre tid innan någon skulle hitta mig. Jag tittade upp igen, denna gången ännu längre upp. Om jag kom förbi detta skulle det antagligen bli ännu svårare längre upp, avbryter jag då var jag tvungen att ta mig ned samma väg som jag kom upp. Det kan verka lättare att ta sig ned, men när man klattrar ned blir det svårare att se greppen. Jag såg längre ned, skulle jag avbryta skulle det vara lätt att ta sig ned i dalen. Solnedgång från en topp upplevde jag i går, även om denna hade kunnat bli fin var det inte värt risken, specielt med tanke på at fotografering skulle bli svårt på grund av stark vind. Det var ett lätt beslut att börja nedstigningen och gå tillbaka till lägret. Jag var vilket fall som helst trött på klyvningen.
Fin dag för en topptur.
Efter att jag följt en nymålad led i många mil kom jag till denna som behövde en ny omgång med penseln.
Toppen av Nordre Sølen. I bakgrunden ser man högsta toppen.
På väg ned från den norra toppen.
Rutchkana.
