Skandinaver i all ära, men det är något speciellt att möta svenskar.
Vindarna har inte varit på seglarnas sida sista tiden. De är oftast svaga, i bästa fall får man sjöbris på slutet av dagen. Min plan hade varit att segla ned till Faro på den portugisiska sydkusten och plocka upp besättning där, men planen ändrades till att plocka upp dem i Lisabon. Det är motor eller ta det lugnt och göra turer på land som gäller.
Söder om Nazaré finns en vik som ger skydd mot vågorna, en av mycket få vikar i närheten. Det är också ett av få ställen med sandstränder som är bra att bada vid. Portugal har överflöd av sandstränder, men de är oskyddade mot vågor. Det är därför sällan man ser någon bada, de flesta ligger och solar eller leker i sanden.
När jag kom i mörkret såg jag inte enda segelbåt, även när jag lyste runt mig. Däremot kom det flera segelbåtar senare. Bland annat en svensk båt. Efter att inte ha träffat landsmän sedan mars rodde jag över. Jag har träffat skandinaver, men både med norrmän och danskar pratar jag mer norska än svenska. Det kändes konstigt i början att helt och hållet prata svenska.
Ombord var en familj med tre barn. Det blev en kväll med diskussioner om att det är svårt att hitta rätt saker i utländska affärer och pappersarbeten. Något de flesta seglare känner igen sig i. Frustrerande för stunden, men man försöker i alla fall trösta sig med att det blir bra historier av det.
Som vanligt blev det en och annan delfinflock under seglingen.
Det var inte bara delfiner jag såg. Här var en månfisk som låg på sidan vid ytan. Jag kunde inte komma så nära så man på bilden ser vad det är. Hoppas på bättre lycka nästa gång och att de dessutom är större, den här var långt i från de jättar de kan bli. Googla ”månfisk” om du vill se en underlig fiskart.
Tumler ensam segelbåt i en av få bra vikar.
När vågorna slår mot stranden blir det många små vattendroppar som blåser upp mot land. På avstånd ser det ut som dimslöjor.
Det är inte så mycket skräp på spanska och portugisiska stränder jämfört med vad jag är van vid, men den som finns kommer som vanligt från fiskare.
Regnbågsfärgad klippa
Vegetation bland sanddynerna.
Vågor som slår mot stenar.
Solnedgång från båten.
Jag var en av många som en fredagskväll gick upp på klipporna för att njuta av solnedgången.
När solen, och de andra gått ned.
En svensk segelbåt, utrustad för långfärd.
Det är inte alltid sol i Portugal. Så här var sikten när jag seglade vidare.
Har du kommentarer eller frågor? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se.
Alla kampanjer på ett ställe