Definitionen på lyx ändras när man är ute på långtur. Just nu känns det lyxigt med mataffär, postutlämning och stolar vid en kontakt.
I Røldal fick jag inte bara påfyllning av mat, men också utrustning. Ett stort paket väntade på mig med bland annat skor. Framöver blir det Lundhags Syncro på fötterna. Jag har erfarenhet av dem sedan tidigarenoch föredrog skalkängor, men nya prioriteringar gör att framöver blir de nog de bästa skorna för mig.
Det var två par skor som kom med posten, jag ville vara säker på att någon passade. De som var för stora skickades tillbaka. Jag funderade på att skicka med mina gamla skor och se om de skulle ge mig pengarna tillbaka, men det fanns risk att den som tog emot returen inte skulle se humorn i det.
Jag fick också viktig påfyllning av energi i batterierna. Sämre väder är på väg, det betyder mindre energi. Jag gillar COOP. De brukar ha ett litet hörn med stolar och kaffeservering där man kan ladda batterier. Inte som när jag satt på golvet i ett köpcenter vid Sörmlandsleden. Allt samlat på ett ställe: el, stolar, post och inte minst mat. Saknas bara dusch.
1,5 liter juice har blivit standard att köpa när jag handlar, ibland blir det mer. Fruktsallad med stora mängder grädde har jag som fast punkt på handlingslistan. Det är gott och innehåller näring man inte får så lätt mitt i etapperna.
Nästa etapp blir den längsta den här hösten. Då ska jag tvärs genom Hardangervidda upp till Geilo. Tänkte att det ska ta tio till fjorton dagar. Jag startar så snart jag packat ned lägret.