Hösten har bjudit på härliga höstfärger. Ibland måste man se sig nog runt för att hitta något grönt bland allt det gula.
Från Røldal gick turen vidare till Hardangervidda nationalpark genom landskap i härliga höstfärger. Jag funderade på hur det hade varit om gult var den vanliga färgen stora delar av barmarksäsongen, men under några få veckor på sommaren var det grönt och frodigt. Hade jag tänkt ”vilka härliga sommarfärger” på sommaren? Skulle jag se till att komma ut på tur extra mycket under den gröna perioden på sommaren för att fotografera?
Jag trodde tidigare att det inte skulle bli så mycket höstfärger, bladen bara ramlade av utan att ändra färg. Jag kan konstatera att hösten har i alla fram till nu varit härligt färgrik med gula blad som suttit kvar länge på björkarna.
Det är flera förhållanden som ska klaffa för att möjligheter för en bra tur ska vara bättre. Nu när höstfärgerna har visat sig från en mycket bra sida hoppas jag på snabb övergång från barmark till skidföre, stabil kyla i vinter och en sval sommar med lite mygg.
Vandringsstaven börjar bli sliten. För en månad sedan var handen en bra bit under stavens slut, nu håller jag ibland högst upp. Det blir nog en ny stav i nästa björkskog, men det är flera dagars vandring dit. En del tar hand om staven, de barkar och behandlar den på olika sätt. Jag anser att vandringsstaven är en förbrukningsvara och gör nya till varje långtur, eller som nu, flera nya under turen.
Höstskog
Stenmurar vid en fäbod.
Vattenfall med många trappor.
Vandring upp mot fjället.
Kvällens lägerplats.