Det är bäst att multiplikationstabellerna sitter, annars kan det bli en extra omväg runt ett industriområde.
Jag vet inte var, men någonstans i Pythagoras sats blev det fel. Det är inte så svårt att komma ihåg hur satsen är, det är dessutom en av de sakerna jag lärde mig i skolan jag har mest nytta av på turen (orienteringsundervisningen stod morfar för efter skoltid).
Felet kanske uppstod när jag skulle räkna ut fjorton i kvadrat i huvudet, men det är mer troligt att det blev fel på 65 i kvadrat eller roten ur 4300. Det spelar ingen roll. Jag blev misstänksam när jag la ett snöre längs den planerade färdvägen på kartan och insåg att den var kortare än fågelvägen jag fått fram genom Pythagoras sats.
Nu kanske du säger att inget vägval kan vara kortare än fägelvägen, men det stämmer inte. Mullvadsvägen är kortare, men det var inte den vägen jag skulle ta.
Jag satt där med betydligt mer mat än vad som behövdes under etappen. Jag såg på kartorna på nytt, det blir längre om jag går runt Blåsjö.
Blåsjö låter idylliskt. Nästan som Blåfjell i den legendariska adventskalendern ”Nissene i Blåfjell” som väcker nostalgiska minnen i många från Norge.
Blåsjö är inte idylliskt, i alla fall inte min bild av det. Jag tänker mig Blåsjö mer som ett industriområde. Blåsjö är ett stort vattenmagasin som stängs inne av ett antal dammar i olika dalar. Vattenytan går upp och ned med upp till 120 meter under året. Det finns ännu ett magasin i närheten med lika stora variationer. Lägg till kraftlinjer och vägar över fjället som hör till kraftverken.
Ville jag verkligen gå onödigt länge i det området? Kanske bättre att få mer tid i de mer orörda områderna längre fram? Jag såg på kartan igen, i stort sett går stigarna en bit från magasinen. Det får bli en omväg runt Blåsjö, känns omödigt att bära med sig så mycket mat i onödan. Jag kommer vilket fall som helst få en hel del tid i Jotunheimen och Sarek när jag kommer dit.