Man måste räkna med en del problem med utrustningen när man går på långtur. Jag har redan haft ett antal.
När jag gick på Sörmlandsleden i våras hade jag ovanligt mycket problem under turen. En del stora, andra inte fullt så stora. På den här turen har problemen hittills varit små.
Vilka problem har jag haft hittills?
Vattenflaskan har en spricka. Jag upptäckte det första dagen på turen, men har hittills inte hittat en affär som säljer flaskor. För det mesta håller den tätt, men om jag är riktigt törstig och klämmer på den för att få ut vattnet snabbare sprutar det ut ur sprickan.
Ryggsäcken har gått sönder. En trasig ryggsäck är en av de sakerna som kan ställa till störst problem. Är ryggsäcken tung är det viktigt att bärsystemet fungerar som det ska. I mitt tillfälle är det bara en liten, men viktig detalj som är trasig. Eller jag borde kanske säga ger upp mer och mer. Nämligen spännet på avbärarbältet. Norrøna skickar nytt spänne till Suldal.
Spännet öppnas om jag drar åt avbärarbältet ordentligt eller andas lite mer än vanligt. Ett snöre håller ihop spännet så den fungerar som den ska.
Så var det snöre. Jag köpte ett snöre innan turen, rött för att jag skulle se det. Tänkte klippa upp det i mindre delar senare.
Jag hade några gröna snörstumpar tidigare som jag använde till allt möjligt, bland annat förlängning av snörena på tarpen. De ligger nu någonstans längs Sörmlandsleden. Lagda på marken på ett ställe där jag lätt skulle se dem efter att tarpen var nedpackad.
Jag trodde att rött skulle synas tydligt och la snöret på marken vid en av de första lägerplatserna. Av någon anledning såg jag det inte och glömde bort det. Jag har satt på extra stormlinor på mitt tält (läs mer om det i Test av Hilleberg Akto). De får duga till jag får tag på nya.
Fickorna på ryggsäckens axelremmar lossnar en gång ibland på grund av slitet kardborrelås. De faller inte till marken, de sitter fortfarande fast i det andra kardborrelåset, men det är irriterande.
Så kommer liggunderlaget som är ett kapitel för sig. Jag lagade det jag trodde var punkteringen, men hittade en ny. Såg att det var tätt när jag doppade liggunderlaget i en sjö, men det var slappt nästa morgon. Satt på lagningslappar på lagningslapparna och sett att det var tätt, men nästa morgon såg jag att det läckt under natten.
Till slut tröttnade jag på lagningssatsen jag har. Limmet riskerar vilket fall som helst att ta slut, jag vill ha kvar det om det uppstår en ny, stor punktering. Silvertejp över lagning som läcker får duga så länge. Det hjälpte lite. Det är inget stort problem, det har alltid tagit många timmar innan man märker någon skillnad. Om man inte är alltför noga med hur bra uppblåst underlaget ska vara är det bekvämt att ligga på även när jag vaknar på morgonen. Nästa försök att laga läckan blir när jag får tag på mer lim.
Det får bli en beställning av lite friluftsutrustning någon gång framöver.
Jag är glad för att problemen hittills har hållit sig på den nivån de har.
Ibland kommer djuren nära. Den här rödhaken satte sig bara någon meter från mig när jag tog ned tältet.
Delar av dagen i dag var det lättgånget.
Myrliljorna var gröna med lite orange på toppen av bladen när jag startade turen. Den oranga delen har kommit närmare roten och topparna är nu gulbruna.
Myrliljorna är utblommade sedan länge.