Jag har kommit upp på högre höjd, det märks på gott och ont.
Jag är högre upp nu, det märks inte bara på vegetationen, även vädret bär präg av att jag kommit upp ur dalen. När jag vaknade i går var tältet insvept av tät dimma. Om jag varit nede i dalen hade jag säkert sett på det som moln. Dimma ger bra möjligheter till fotografering, men allt, även den som är torrt känns fuktigare.
Andra sidan av den lilla sjön där jag slagit läger gick inte att se. Tjocka dimmslöjor svepte förbi. Efter en stund lättade dimman, men bara för en kort period. Jag hade gått i någon timme innan molnen började hålla sig på högre höjd.
Det är glesare skog jag ska genom nu, men den är fortfarande svårframkomlig på kortare sträckor. Det är mycket får i området, det hade jag sett även om de hade tagits in för hösten. Det är mest ormbunkar, som fåren inte äter, som bildar täta bestånd och gör det mer svårframkomligt.
Jag skrev tidigare att det kan vara mest praktiskt att ha ett och samma väder under lång tid. Det är inte helt sant, i bland är det bra med varierat väder så man emellanåt kan torka kläder. Det klarnade på kvällen och jag fick hopp om att för första gången på turen kunna fotografera solnedgång i fjällandskap. Dessvärre får det vänta till en annan gång, det klara vädret blev kortvarigt.
Från lägret när det klarnat.
Tältet tas ned.
Dålig sikt.
Utsikt på kvällen.
Sten