Vid denna delen av året är det ofta dimma i Rendalen, framför allt nede i dalen. Det präglade min tur i helgen.
Denna helgen skulle det ha blivit en hel del sol, men tunga moln som låg över fjällen gjorde att det mest blev dimma. Jag hade planerat en tur på Fonnåsfjellet, ett ganska platt fjäll med branta sidor ned mot dalarna runt, inte långt från där jag bor. Vegetationen var våt, den kemikaliebaserade impregneringen som jag haft på skorna på morgonen dög inte till så mycket. I fortsättningen impregnerar jag skorna med vax och fett. Sockorna blev snabbt våta när jag gick i den fuktiga vegetationen som inte torkade upp under dagen i den fuktiga luften. Molnen höll sin famn om fjället fram till sent på eftermiddagen.
Nästa morgon vaknade jag tidigt, men så uppstod problemet att orientera i både dimma och mörker. En pannlampa är inte mycket till hjälp när den mest lyser upp dimman framför ögonen. Pilgrimsleden som jag skulle följa på vägen hem är dessutom inte välmarkerad på alla delar av Fonnåsfjellet, lägg till att stigen som följer leden inte är den mest vältrampade så får man en lång rad med bortförklaringar till att man tar några omvägar.
På väg upp på fjället. Jag har ännu inte kommit upp i molnen som jag skulle gå i större delen av turen.
Dimman började tätna när jag kom högre upp.
Vandring längs trädgränsen.
När det började bli dags att slå läger lättade de låga molnen.
Spegling i vattnet vid lägerplatsen.
På delar av sträckan var pilgrimsleden välmarkerad, på andra platser var det långt mellan märkena.