Vandring i dimman

Dimman lättar, framför mig är en sjö. Ska det vara en sjö där? Ska den vara långsmal med en liten ö i ena änden? Jag har fått den bekräftelse jag behöver och går vidare.

Gårdagens väderleksrapport var en del regn på förmiddagen, men mest uppehåll och en del sol på eftermiddagen. Att vädret skulle slå om kändes avlägset vid lunchtid. Jag hade hela dagen gått i dimma av varierande tjocklek och tidvis kraftigt regn.

Orienteringen var krävande, som det brukar vara när man sällan har mer än ett hundratals meter sikt. Enligt kartan skulle jag följa en stig större delen av dagen, men på en del sträckor var man tvungen att titta ordentligt för att se den. Ibland fanns det små stenrösen jag kunde se efter, men det hände att de ledde till ännu mer svårframkomliga partier.

Jag kunde inte heller vara säker på att de skulle ta mig åt rätt håll.
Kartan togs ofta fram när jag såg en sjö, en kulle eller ett annat landmärke som bekräftade eller avkräftade att jag var på rätt plats. Det tar tid att vara noga med orienteringen, men oftast sparar man in det med god marginal om man riskerar att gå någon kilometer fel. Gårdagen var ett exempel på det, det skulle visa sig att stigen inte följde kartan.

Planen var att komma fram till Tonstad i dag, men när jag var så nära valde jag att gå hela vägen för att få en god, men sen middag. I Tonstad blir det basecamp några dagar innan jag fortsätter norrut.

Tjock dimma.

En mörk dag.

Dimma

Börjar det bli för mycket bilder av dimma på den här bloggen?

Vandring

Ovanligt god sikt för att vara den dagen.

Posted in Långa turer.