Det är alltid en bra känsla att ta en tur på våren och sova under bar himmel eller tarp innan myggen har börjat komma. Även om ett tält har tunna väggar så kommer man betydligt närmare naturen när man sover ute.
Senaste helgen var det en tur runt Steinfjellet i vackert vårväder som stod på programmet. Detta är ett område med stora naturvärden, något som visas av att det är tre olika skyddsområden vid fjället. På vintern är detta ett område där björnen övervintrar och järven sätter sina fotavtryck i snön. Under barmarksäsongen bygger bävern dammar och man kan vandra i öppen tallskog i låttgått terräng. Att myggen ännu inte vågat sig fram visade sig vara lite för optimistiskt, jag vaknade sista morgonen med en svullnad på kinden. Det kan jag gärna leva med för naturupplevelsen av att ligga utan tält i skogen. Reaktionen på myggstick blir mindre och mindre ju fler man får, nu är jag ett stick närmare att bli imun för i år.
Utsikt från Kverninghue.
Få färska stubbar, men en hel del gamla, grå stubbar och döda träd vittnar om att det var länge sedan skogsarbetarna var här.
En kedja håller dörren stängd, men det är inget hänglås som håller vandrare ute. I Rendalen finns det många byggnader som är öppna för passerande, men det är först när man kommer fram som man vet om det är välisolerade hus med vedkamin eller fyra väggar som slutar en bit över golvet och hål i taket för att släppa ut röken.
Lite luft i liggunderlaget. Varför står det inget om läckande ventiler i reparationsmanualen?
När det blivit vår och varmt är det ovanligt skönt att ta av vandringskängorna och lufta fötterna i solen.
Snön ligger ännu tjock på Sølen.
Bävern sätter tydliga spår i skogen med dammar och träd som har dött av stigande vatten.
Efter två dagar med bra väder var det regn som slog mot tarpen när jag vaknade sista morgonen.