Flera jag mött har sagt att jag måste åka till Kinn. Att jag MÅSTE åka till en plats får jag höra lite då och då. När flera nämnt just Kinn insåg jag att de kanske hade rätt. När jag berättade om det för en person från närområdet fick jag svaret:”Det må du faktisk.” Skulle Kinn svara till mina förväntningar?
Hade Astrid Lindgren skrivit ”Ronja sjörövardotter” hade antagligen delar av filmen spelats in på Kinn. Här finns (med svenska mått) höga och branta berg, Helvetesgap och grottor där Ronja hade kunnat tillbringa somrar tillsammans med Birk. En del med spår av användning under järnåldern.
Det finns ingen fors där det är farligt att simma, men när vågorna slår in mot klipporna finns det många platser där man bör undvika.
Utsikt från en av topparna.
Det finns inga grådvärgar som man ska passa sig för, men många får och getter. Inga vildvittror som kan ta en om man fastnar med foten i ett rumpnissebo, men havsörnar som i alla fall kan ta lamm. Rumpnissar som har bon där man kan fastna med foten var det vilket fall som helst lite av, men många grodor. Om du trodde att det är ett skämt at att grodyngel heter rumpetroll på norska så får du tro om igen.
Vad delfinerna som simmade runt i viken när jag seglade i väg skulle motsvara vet jag inte.
Bofasta är det lite av på de lilla ön som man kan gå runt på någon timme om man inte har med kamera. Skolan har sedan länge lagts ned och drivs nu av DNT så man kan sova över på ön.
Kinn är kanske mest känd för sin kyrkan från 1100-talet som just nu restaureras. En av de som jobbade där berättade att kyrkan är så unik att den är en del av det man får lära sig i grundskolan i Norge.
Vad tyckte jag om Kinn? Måste man åka förbi om man seglar förbi?
Det måste man faktiskt.
Ja då så.
Den berömda kyrkan var kanske inte så mycket att se denna gång.
Ingem ö med fast befolkning utan får.
En av örnarna som ville att blodet skulle flyta.
En av flera klyftor på ön.
En av flera grottor i de branta bergssidorna.