I dag kom jag till en plats många av de som gått nästa hela Sörmlandsleden nämner som bästa delen: Bråviken.
Under min vandring har jag mött flera som nästan gått hela Sörmlandsleden. Jag har frågat dem om vilken del de tycker är bäst, en del har jag också frågat vilken som är minst fin. På sista frågan har ofta svaret varit sträckorna runt Katrineholm. Det är nu över för min del.
På den andra frågan har nog alla svarat Bråviken. Dit kom jag fram efter några få timmars vandring på förmiddagen i dag. Leden gick ned i en ravin med gammal, fin skog med många nedfallna träd. När det började öppna upp sig mot havet svängde stigen av, ut mot några klipphyllor som man följde en bit. Av de utsiktplatser kag varit på hittills längs Sörmlandsleden är detta kanske den bästa.
När man vandrat genom skogen i lång tid är det spännande att komma upp på en kulle där man ser ut över trädtopparna. Skogen blir som ett helt annat landskap än det man vandrat genom, men variation blir mer specielt. Här var det en havsvik med öar, fåglar gledflög över viken, fåglar simmade på den nästan flata ytan och dök ned i bland, båtar passerade.
Jag satte mig ned på klippan och åt nötter och torkad frukt. Jag skulle önska att jag gått några timmar till i går och slagit läger här. Vatten fanns det i ravinen jag nyligen passerat. Det var inte så dålig lägerplats där jag stannade, men att vakna upp under stjärnhimmeln och se ut över Bråviken hade varit ännu bättre. Det får bli ett tips till andra vandrare. Kom ihåg att bäcken man passerar inte nödvändigtvis har vatten. Och du bör inte gå alltför mycket i sömnen.
Är verkligen Bråviken så speciell? Tja. Efter att ha gått i många dagar genom skog, ofta vedåkrar, blir detta specielt, inte minst en stilla dag. Att komma upp på en av öarna i Stockholms södra skärgård är egentligen vackrare. Då får man samma landskapselementer, men i större omfattning.
Jag gick vidare längs klippan. Det var många gamla träd. I denna sluttning har de fått stå, skogsmaskiner kommer inte fram här. Leden gick ned till vattnet och så upp igen. Detta är en av de mest krävande delarna på hela Sörmlandsleden. För den som inte vill gå ned och upp för klippor finns en alternativ väg på skogsbilvägar. Det låter tråkigt att hoppa över det som kanske är bästa delen.
Mitt bland alla gamla omkullfallna träd fanns en skylt till djurparken.
Utsikt mot Bråviken.
Nästan helt stilla på vattnet.
