Det är inte bara maskiner som fäller träd. Vinden tar till skillnad mot maskinerna oftast enstaka träd, men de kan lägga sig i vägen.
Det är många träd som ligger över Sörmlandsleden, ibland blir det en sådan där hinderbana man gjorde i idrotten på skolan. Hoppa över ett hinder, krypa under nästa… En av vandrarna jag möttte i går berättade att det var någon timme i påskas då det blåste riktigt kraftigt så många träd ramlade. När jag tänker på det inser jag att alla färska träd ligger åt samma håll.
Det är torrt på kalhyggen soliga eftermiddagar, trots att det är frost på morgonen och var nederbörd för bara några få dagar sedan. Jag har länge kännt att det är en speciell atmosfär i glesa, karga tallskogar en riktigt varm sommardag. Jag har tänkt att det beror på ljuset i mossan och värmestrålningen från både solen och den varma marken. Inte minst att det är en naturtyp jag ofta varit i soliga sommardagar.
När jag gick över ett kalhygge i dag la jag märke till lukten av torr mossa och torra barr. Samma lukt som i tallskogen insåg jag. Jag har aldrig tänkt på den tidigare, i alla fall inte vad jag kan komma i håg, bara registrerat det i det undermedvetna som en del av intrycken i en torr, solig, tallskog. Det blir som musiken i en film, ofta hör man den inte, men den är med på att bygga upp stämningen.
Jag har slagit läger vid en kallkälla några kilometer in på etappen som går till Bråviken. Nu börjar en del av Sörmlandsleden som många säger är den finaste.
Hinderbana
Lång spång över en myr.
Går man till en källa 600 meter bort är det bäst det finns vatten där så man slipper gå över en kilometer i onödan.
Mossa och barr får en speciell lukt när den är torr och varm.