Jag hade ingen tidspress att komma hem, men flera saker gjorde att det passade bra att avsluta fjällturen efter några veckor.
Dag efter dag passerade. Jag tappade räkning till slut. Det spelade ingen roll, några dagar hit eller dit var inte så noga. Det var mestadels mulet och en del snöfall, men sol och stjärnor tittade fram någon gång i bland. Varje morgon var jag tvungen att skotta bort snö från tältet för att det inte skulle begravas när jag var ute på tur.
Bränslet började ta slut, det enda jag kunde få tag på var bensindunkar. Färsk björk duger inte till ved, det var långt till närmsta barrträd. På sommaren hittar man ofta enar i björkskogen, men nu var de översnöade.
Det var förhoppningsvis inte alltför länge kvar till sjösättning av båten. Nya bilder på båtklubbens hemsida visade på att det bara ligger is vid bryggorna, längre ut är det öppet vatten. Jag kände att det började bli dags att avsluta turen.
Tåget mot Boden var försenat på grund av att norska tullen inte lät tåget mot Narvik lämna stationen förrän de genomsökt det. Jag ville inte fördröja tåget ännu mer gick på i fel ände av vagnen. Jag trodde att den nästan skulle vara tom. Jag hade fel. Jag var tvungen att tränga mig fram med ryggsäck och skidor genom en halv vagn med japanska turister. De som haft otur att få plats i tågets södra sida stod i mittgången med kamerorna i högsta hugg. Japaner byttes mot engelsmän när jag närmade mig min plats som var vagnens sista säte.
Till stor del grått väder under den sista delen av turen.
Det snöade en del. Tältet som tidigare stått PÅ snön var till slut i en grop.
Det var inte bara dåligt molnigt,solen tittade fram i bland, bland annat under denna frukost.
Skuggor i skogen.
Skuggor
Strimma av blå himmel.
Gamla spår.