Jag hade hoppats på fotografering i soluppgången, men dimma som lagt sig i dalen satte stopp för det.
Andra dagen vaknade jag till dimma. Sikten var bara några hundra meter när den var som bäst. Ingen stress att lämna sovsäcken för att fotografera i morgonljuset. Jag funderade på att förflytta lägret högre upp. Har man dimma i en dal, trots att väderleksrapporten säger att det ska vara soligt, då får man ofta bra väder om man bara kommer högre upp. Inte nog med att vädret blir bättre, men får dessutom en ”sjö” av dimman som ger nya fotomotiv.
Flytta lägret fick vänta. Dagens tur till affären hade tagit längre tid än planerat på grund av att det var en utmaning att hitta tillbaka till lägret i dimman. Dessutom klarnade det lagom till solnedgången. Ny lägerplats fick bli nästa dag. Fotografering i solnedgången hade högre prioritet.
Dålig sikt på väg till affären.
Dimman lättade lagom till solnedgången.
Solnedgång över riksgränsen.
Det var några veckor kvar till skidbacken skulle öppna, men pistmaskinen jobbade sent på kvällarna.
Turens första basecamp.
Fotografering under norrskenet.
Månen tog över när solens strålar inte lyste upp fjället.