Flera hagelbyar passerade i löpet av dagen och jag mötte ivriga vandrare.
När jag skulle lägga mig i går skingrades molnen och det blev stjärnklart. Trots en väderleksrapport som visade risk för nederbörd la jag mig under öppen himmel. Tarpen fick sitta uppe så jag lätt kunde få skydd om det började regna.
Jag väcktes tidigt i dag av en bofink som satt i ett träd i närheten och försökte få uppmärksamhet av honorna. Det är jag glad för, en stund senare kom snön. Det var inte mycket, bara några lätta flingor, men tillräckligt för att jag skulle dra på mig skorna och bära sovsäck och liggunderlag till tarpen. Det tog inte lång tid innan snön övergick i hagel.
Problemet om man vaknar av att det kommer nederbörd när man sover under öppen himmel är att man kan behöva lite tid på sig till att vakna. Istället för att lägga sig i skydd vänder man på sig så sovsäcken skyddar ansiktet, bara för att dra dig en minut. Därefter ska man gå upp så sovsäcken inte blir våt. En minut blir till flera, som blir till många.
Under vandringen mötte jag ett par som var ute på dagstur. Vi sa hej och passerade varandra. En stund senare kom de tillbakan när jag stod ute i skogen och fotograferade. Så gick de om mig ännu en gång när jag satt och åt lunch. Så kom de tillbaka igen. Denna gången var jag så nyfiken på deras vandring fram och tillbaka så jag stannade och pratade med dem.
De gör något bara ett fåtal personer har gjort före dem: Gå HELA Sörmlandsleden. Inklusive alla rundslingor och återvändsgränder. I tillägg stannar de och ser på kyrkor, naturresevat och andra sevärdheter. Själv går jag bara huvudleden. De gör allt i dagsturer och måste ofta gå fram och tillbaka på samma dag för att komma tillbaka till bilen. Nu har de cirka 40 dagar med vandring kvar. De har ett liknande projekt på Åland, där var de i går. Åka till fjällen är för jobbigt över helger, resorna blir så långa att man knappt orkar med tre helger i månaden. De verkade vara ivrigare vandrare än mig.
Jag kom fram till vindskyddet vid Näsnaren i solsken. Jag var tveksam till att stanna där, precis bakom låg ett kalhygge, men i övrigt växte träden tätt ut mot sjön. Det var inga bättre alternativ.
Det var varmt vid vindskyddet som har söderläge. Jag hann ta ett bad och hänga upp sockor på tork innan en hagelby kom. Jag skyndade mig att ta in de saker som var ute och satte mig i vindskyddet och såg på när högarna med hagel växte sig större.
När det är en vägskylt till en urskog borde den vara speciell.
Urskog
Paus vid utsiktspunkt längs Sörmlandsleden.
Vindskyddet där jag sover i natt har som vanligt strandtomt.