Högsta punkten under vandringen är nådd. I dag mötte jag också en annan långvandrare.
I dag kom jag upp på Södermanlands högsta punkt, Vennsbrinksberget 123 meter över havet. På toppen var det ett högt torn, utsikten hade inte blivit specielt imponerande utan tornet på grund av träden som växte på toppen. Det var inte så imponerande utsikt från tornet heller. En sak jag lärt mig efter att ha klättrat upp på diverse utsiktpunkter är att om man kommer upp lite verkar Södermanland vara flatt och enbart bestå av skog.
Att utsikten inte är så speciell var den som skrivit skylten vid tornet medveten om. Uppmaningen på skylten var istället att tänka sig hur det kan ha sett ut för 10 000 år sedan då inlandsisen höll på att dra sig tillbaka och kullen där jag stod bara var ett ensamt skär i ett kallt hav.
Jag mötte två vandrare som var ute på dagstur. Det visade sig att en av dem tränade inför att gå från Valsjöbyn till Treriksröset i sommar. Han gjorde ett försök förra året att nå Treriksröset från Grövelsjön, men var tvungen att avbryta i Valsjöbyn på grund av problem med knäna. Han berättade att det är flera som måste av avbryta i de trakterna av samma orsak.
Du som inte har vandrat eller åkt skidor genom den svenska fjällkedjan kanske inte vet var Valsjöbyn ligger. Detfr ligger i de jämtländska industriskogarna där svenska fjällkedjan gör ett uppehåll. Detta är den tråkigaste delen om man färdas genom fjällkedjan. Det blir lätt att man går på vägar och får samma hårda belastning vid varje steg. Det finns fina platser mellan Storlien och Gäddede, men det är längre mellan dem än i andra delar av fjällen.
Solnedgång i går kväll.
Blåsippor kan få flera olika nyanser.
Tornet på Sörmlands högsta punkt.
I Sörmland verkar det mest vara platt och skog.
Fors vid Åbo.
Vattendrag och fin urskog.