Hur är det att gå på samma ställen som man vandrat tidigare på samma tur? Och är det ”rutinerat” att ta med sig dator på tur?
För en vecka sedan kom jag fram till Lida gård, det betydde att resten av turen skulle vara på platser där jag varit drygt en månad tidigare. Det var en härlig känsla att gå över gångbroarna som leder genom sumpmarken vid sjön och veta att jag snart skulle vara framme vid Björkhagen. Det var som att jag redan var framme, även om jag planerat att gå några dagar till.
Många som ”går Sörmlandseden” hoppar nog över att gå tillbaka till Björkhagen, man har vilket fall som helst gått alla huvudetapper när man kommer till Lida gård. För mig kändes det som en bra avslutning av turen, det var härligt att se hur mycket naturen förändrats under den månad jag varit ute. Att gå där jag varit nyligen gav en hemtam känsla.
Efter lång tid utan regn kom det några droppar på natten. Jag vaknade till, drog tarpen över mig och somnade om.
Jag hade planerat att slå läger vid sjön Trehörningen. Det blåste en del, jag valde därför ett vindskydd med öppningen vänt från vinden som lägerplats. Jag satte mig i vindskyddet och tog fram datorn för att skriva blogginlägg. Då hörde jag fotsteg över berget och en vandrare dök upp runt hörnet. Han tyckte det såg rutinerat ut ha med sig dator på tur. Jag gillade ordet ”rutinerat”, låter bättre än ”för civiliserat”, som är vad det ofta känns som att det är. Men så var det kanske den mest prylintresserade personen jag mött. Om jag inte mött honom i skogen hade jag nog undrat om han verkligen var intresserad av friluftsliv, eller om det bara är utrustningen som var intressant. Hans flickvän var lika välutrustad, även om intresset för utrustning inte var lika stort för henne. Han jobbade passande nog i en friluftsaffär.
Jag följde med dem till en annan plats där det blåste mindre för att äta middag. Trevligt med sällskap som omväxling.
Där etapp 62 kommer in på etapp 7 finns en våtmark med täta buskar.
På många platser hade vitsipporna börjat vissna ordentligt.
Det är ringer runt träden i många olika färger. Det gäller att man håller rätt på vilken färg man ska följa.
På en del platser längs Sörmlandsleden är det tydliga spår från motorcyklar. Det var ovanligt mycket i Haninge.
Det är vältrampat vid populära lägerplatser.
Det är inte bara och bara att laga kaffe. Först ska bönorna malas på friluftskaffekvarnen.
Lägereld på en plats med sparsam vedtillgång en kylig kväll.