I dag startade jag min tur på Sörmlandsleden. Framför mig ligger nästan 700 km vandring innan jag är tillbaka vid startpunkten.
På tunnelbanan på väg till Björkhagen granskade jag de andra passagerarna. Bortsett från att jag också hade skjorta var det inte många likheter mellan mig och den typiska resenären. De andra ska sitta på tunnelbanan vid denna denna tid i morgon. Och i övermorgon. Och dagen efter det. Och ännu en dag efter det. De ska sitta inne på kontor hela dagen med möjlighet att ladda telefonen som de sitter med i handen. De flesta var tysta, några få pratade om vad som skett i helgen eller hopplösa lärare.
Första ledmarkeringen är vid tunnelbanestationen. Det är därför inget problem att hitta startpunkten även om den inte har en lika tydlig ”port” som Kungsleden och Roslagsleden.
I början gick jag på grusvägar genom parker förbi golfbanor. Det är är ännu tidig vår, årets gröna grässtrån har inte trängt undan det gula fjorårsgräset. På en liten sjö med branta tallklädda klippor som tog tankarna till skärgården var det fortfarande små isflak. Gjässen ropade, kungsfågeln sjöng, även om den stora vårkören inte var i gång.
Leden följde grusväg en lång sträcka innan den äntligen svängde av. Det har varit bra omväxling att gå bland motionsspår, men det var det härligt att komma in på mindre stigar och känna att leden startade ordentligt, även om det blev en del vägar och bostadområden som skulle passeras.
Jag har slagit läger i Tyresta naturresevat. I morgon ska jag gå genom nationalparken och ta en omväg förbi det stora brandområdet.
T-centralen. Inte långt kvar till starten.
Björkhagen tunnelbanestation. Inte bara jag som ska sova ute.
Mycket grusväg på den första delen.
Bro
Mälarvatten byttes mot rullstensåsvatten.
Fors vid Tyresta naturreservat.