Skavsår efter första dagen på tur lovar inte bra, med den avslappnade ensamvandrarens skavsårsbehandling ska nog ge effekt.
Jag vaknade när solen gick upp och låg kvar en stund i sovsäcken. Fåglarna sjöng från träden. Regnet smattrade på tarpe. Rådjuret skällde i skoge. Bilarna bullrade på vägen. Tur är bäst utan sistnämnda ljud.
Jag upptäckte ett skavsår på hälen efter gårdagen. I vanliga fall känner man av skavsår när man går, men detta är ett undantag. Jag hoppas att det fortsätter så. När jag är ute ensam utan tidspress har jag vilket fall som helst möjlighet att ta det lugnt och fotografera så fötterna härdas långsamt.
Bortsett från två sommrar har jag använt ofodrade skor på alla vandringar sedan jag var tonåringen, de problem med skavsår andra pratar om har jag sett lite av. Jag har i alla fall aldrig haft det på hälen. Skorna fick ny cellgummi och sula under vintern. När jag tog på dem för att gå till tåget var första gången jag satte på mig dem. De var nästan omöjliga att få på. Jag undrade om gummit var fel storlek, men när jag fått dem på fötterna kändes allt normalt.
Nu ska jag packa lägret och fortsätta. Förhoppningsvis utan problem med skavsår.
Isen ligger fortfarande på en del sjöar.
