Fotografera soluppgången i långkalsonger

De låga molnen under lördagen byttes mot en molnfri himmel, bra utsikt och fotoljus.

När jag vaknade på söndagsmorgonen och drog jag upp blixtlåset i tältets öppning och tittade ut var det en annan syn än föregående dags vita enformighet som mötte mig. Molnen på himlen var nästen helt borta och det var fortfarande några timmar till det skulle bli ljust. Jag tog fram kameran och satte upp det på stativet, men lämnade inte sovsäcken. Bättre att ligga kvar och läsa en bok och ta en bild någon gång ibland när ljuset ändrade sig än stå ute och vänta på att solen skulle gå upp. Det hade bara blivit onödig väntan, på det flata Fonnåsfjellet är det inte överflöd av motiv.

Efter en stund bestämde jag mig för att lämna den varma sovsäcken och ta bilder som krävde att kameran stod mer än en armslängd från tältet. Skulle jag klä på mig dunjacka och alla kläder med allt bökande det innebär i ett litet tält? Jag skulle trots allt bara ta några få bilder innan frukosten. I tillägg har kung Bore släppt det bärngrepp han hållit Rendalen i den sista tiden, även om det inte är någon tvekan om vem som fortfarande är regent. Jag tog därför bara på mig fleecetröja och tunna vantar innan fötterna åkte ned i pjäxor utan inneskor.

Dalen var täckt av tjocka moln, men det var ingen bra vinkel från lägret att fota från. Om jag bara gick en liten bit från tältet så borde det bli bättre. Och bara lite till så blev det ännu bättre. Och lite till. Efter en stund var tältet utom synhåll. Om den första dokumenterade bestigningen av Kebnekaise fenomfördes i långkalsonger ska inte detta vara något problem. Det som bara skulle bli några få bilder blev över en timme innan jag gick tillbaka till tältet med snöiga sockor. Utan byxor med snölås hade det kommit in en hel del snö när jag gått genom skaren. Sockorna åkte av snabbt innan jag kröp ned i sovsäcken och startade brännaren.